Lite så resonerar Adela Zingmark och Josephine Forss när de redovisar studien för tidningen.
Rapporten formulerar tydliga mål. Ökad integration i skolan är viktigt, poängterar de:
– Det är en byggsten för hela samhället och en fråga som vi måste lösa i framtiden.
Nyligen tog deras samhällskunskapslärare Åsa Thorell Russell med dem för att träffa bildningsnämnden. Skolpolitikerna tog del av rapporten. Applåderade. Men kommer de som styr i och över skolan att agera?
– Det tar tid att vrida och vända saker rätt. Men det är jättebra att detta togs upp i nämnden. Det känns som att det första steget är taget.
Det säger sociologiläraren Pierre Engberg, som lett elevarbetet tillsammans med Russell. Det mynnade ut i en trestegs-plan, med förslag som IM-eleverna själva lyft fram.
Ett: hitta sätt för programmens elever att lära känna varandra, till exempel under särskilda projektveckor.
Två: inom ett år bör IM- och nationella programmen ha mentorstider, idrottslektioner och kunskapsdagar tillsammans.
Tre: på längre sikt är målet att programmen delar korridor och sociala ytor.
Teodor Svarén, mentor på språkintroduktionsprogrammet, tycker att sam-elevernas studie är viktig.
– Utmaningen är att skapa mötesplattformar som är naturliga och inte uppfattas som konstlade. Att mixa mer i undervisningssalarna och blanda elevskåpen känns som rimliga saker. Som IM-elev kan man gå här i fyra år utan att prata med en svensk elev.