Om två år ska ett nytt hus med 50 lägenheter stå på plats här. Men i dag består området av en stor grop med arbetsfordon, omgärdad av staket. Det handlar om den före detta parkeringsplatsen i kvarteret Pionen i Katrineholms centrum.
Arbetet här inleddes tidigare i somras. Sedan en dryg vecka tillbaka dundrar det till rejält fyra, fem gånger om dagen, när detonationer spränger bort berget.
– Det ska bli garage under mark och även hissgropar, säger sprängarbetsledaren Torbjörn Westerdahl på företaget Sten och betongteknik i Katrineholm, som sköter sprängningarna.
Inför varje sprängning borrar man ett antal hål och stoppar i sprängämne. Sedan fylls hålen med grus.
– Det är för att energin ska stanna kvar i berget. Annars blir det som en pistol, där energin går ut genom hålet, förklarar Westerdahl.
Sedan kopplas alla trådar ihop och dras iväg till ett tändskåp, innan man lägger på sprängmattor, gjorda av gamla lastbilsdäck. Sedan avfyras salvan från skåpet.
Hittills har arbetet gått enligt plan och beräknas pågå ytterligare ungefär en månad.
På fastigheterna runt omkring sitter lappar som informerar om sprängningarna och om de ljudsignaler som hörs före och efter detonationerna. Signalerna betyder att man ska hålla sig borta, men de fungerar i praktiken tvärtom. Nyfikna lockas i stället dit för att titta.
– Vi skojar om att vi skulle kunna sätta upp en läktare och ta betalt, säger Torbjörn Westerdahl.
För att säkerställa att ingen skadar sig, placeras vakter ut, som vänligt men bestämt avvisar nyfikna som är alltför närgångna. Dessutom stoppas biltrafiken under sprängningarna.
Arbetsområdet är inklämt mellan ett flertal byggnader, som skulle kunna skadas under sprängarbetet. Därför är detonationerna svaga. Det sitter också mätare på de omkringliggande byggnaderna, som läser av vibrationerna.
–Vi ligger långt under de tillåtna värdena, säger Torbjörn Westerdahl.
Härom året råkade en familj i Mariefred illa ut, när det regnade stenblock över deras hus i samband med en misslyckad sprängning i närheten.
– När sådant händer beror det oftast på att arbetet är tidspressat. Här går säkerheten före allt. Vi har mycket sprängmattor i förhållande till mängden sprängämne. Vi gör många borrhål för att kunna ha mindre sprängladdningar i varje. Vi skulle kunna ha större salvor eftersom vi får så låga vibrationer, men vi fortsätter med de här små.