Det är förmiddag. Kajsa Johansson har matte med sin klass på Lindengymnasiets ekonomiprogram.
Läraren är en röst i laptopen, skolkamraterna närvarande via länk.
– Första dagen kändes det som att det var helg och inte skoldag alls. Nu har vi videosamtal varje lektion, då man kan be om stöd och berätta vad man vill ha för hjälp. Jag tycker att lärarna gör det här bra. Men det är lite tråkigt.
”Första dagen”. Det var i onsdags, då kommunen följde statens direktiv och stängde alla gymnasiers undervisningslokaler på grund av coronakrisen.
Cirka 1 500 elever vid Katrineholms gymnasier fick stanna hemma och växla över till distansstudier.
– Först var många i klassen jätteglada. Men jag trodde redan från början att det skulle bli tufft att tvingas ta så mycket eget ansvar. När vi väl kom igång började flera kompisar tycka som jag, säger Leo Elfving.
Han sitter med en inlämningsuppgift när tidningen når honom hos flickvännen. Hon är samhällsvetare, han går på KTC:s teknikprogram och har tagit till sig av skolans tips på hur eleverna bör tänka kring distansstudierna.
– Det gäller att hitta ett ställe att plugga på. För mig är det köksbordet. Jag kan sova längre på morgonen, vilket är nice. Sedan är det bra att schemat är detsamma, tycker Leo.
Eleverna ger gott betyg till sina digitala verktyg och de lärare som använder Google classroom i undervisningen. Koncentrationen är dock en utmaning, har Kajsa upptäckt:
– Tappar man den är risken att man börjar hålla på med mobilen eller sånt som inte har med skolarbetet att göra. Men lärarna peppar oss.
Att inte ha skolkamraterna omkring sig påverkar, förstås. Men på Kajsa är det denna dag något annat som gnager: Skolverkets besked att ställa in vårens nationella prov. Proven bedöms inte kunna genomföras till följd av den höga frånvaron av elever och lärare.
– Nationella proven är ju så viktiga för betygen! Nu vet man inte hur det ska bli, säger Kajsa.
Innan hon återgår till lektionen uttrycker hon för egen del ingen oro för viruset som överskuggar allas vår tillvaro. Värre är om den drabbar någon av de äldre i hennes närhet, säger hon. Leo tror att virushysterin småningom lägger sig.
– Jag pratade med min granne härom dagen. Han var hur lugn som helst. Om ett år, tror han, kommer vi knappt att minnas detta. Det tror jag också.