Arbetet med att rusta orangeriet vid Ericsbergs slott påbörjades våren 2019 och beräknas vara klart i början av maj 2020.
– Vi har återskapat allt. Vi har skapat nya kopior, med gamla metoder i specialsågat timmer, säger Mats Larsson, projektledare för renoveringen.
Den lanternin som kröner taket är helt nygjord, eftersom virket till stora delar var rötskadat. Högst upp sitter en spira i gjutjärn med en vikt på cirka 300 kilo.
– Spiran var på väg genom taket och alla bärande delar har bytts ut. Hela plåttaket är gjort enligt en gammal metod, med småplåtar som man falsar ihop, säger Mats Larsson.
När temperaturerna håller sig på plussidan så ska fasaden målas innan arbetet är klart. Orangeriet uppfördes 1856 som minnesmärke över Anders Lidstrand och ovanför entrén finns ett minnesmärke som har förgyllts. Senast orangeriet renoverades var 1991.
– På 70-talet fanns det tankar på att riva byggnaden. Nu är orangeriet unikt och att det fortfarande används till att förvara växter gör det speciellt, säger Richard Saxvold, kulturminnesavsvarig på Ericsbergs säteri.
Nu är framtiden säkrad tack vare pengar från Riksantikvarieämbetet som fördelas av Länsstyrelsen. Ericsberg har tidigare fått 1 068 000 kronor exklusive moms för arbetet och nu beviljas de ytterligare 1,5 miljoner i bidrag.
– Det har efter hand blivit ett stort och kostbart projekt, och då har vi möjlighet att lyfta fram sådana projekt som blir mycket dyra. Dels är det en publik miljö, där allmänheten har tillgång till parken och till visningar av orangeriet. Sedan är det en naturlig del av byggnadsminnet Ericsberg, säger Bo G Svensson, biträdande länsantikvarie på Länsstyrelsen i Södermanland.
Ambitionen är att orangeriet ska användas mer aktivt i besöksnäringen under sommarhalvåret, då växterna flyttar ut i slottsparken. Byggnaden har också fått ett nytt värme- och ventilationssystem som ger större möjligheter till rätt luftfuktighet, som inte skadar byggnaden.
– Växter vill ha fukt och byggnaden mår bra av torrare luft. Nu kan vi reglera mer exakt, säger Richard Saxvold.
Förr värmdes orangeriet genom eldning och värmande rökkanaler. Då bodde trädgårdselever på övervåningen och deras nedskrivna tankar har bevarats i klädkammaren.
– Nu finns det inga elever som vill gå upp och elda mitt i natten längre, skojar Richard Saxvold.