En storsatsning till hösten, det är vad som krävs för att få fler flyktingguider, tror Benita Karlsson Djaló, samordnare för flyktingguiderna i Katrineholm och Vingåker.
- Det har gått lite trögt. En flyktingguide behöver egentligen inte göra mer än att umgås, att introducera folk till det svenska samhället. Man kan göra det genom att fika eller gå på bio tillsammans, säger Benita Karlsson Djaló.
Hon är osäker på varför det har varit såpass svårt att engagera folk att bli guider.
- Jag vet inte om det är så att folk inte har tid. Att folk är rädda att ta på sig mer än de behöver. Jag tror språket är en stor spärr. Vi svenskar är inte rasister utan snarare språkrasister. Det finns en rädsla att göra bort sig när man inte förstår varandras språk. Men man kan och borde skratta bort den rädslan.
Det finns en flyktingguide som resonerar på ett liknande sätt. Han heter Aziz Jaali och är den hittills enda mannen som har nappat på att bli guide i Vingåker.
- Många har nog inte tid. Vissa tror att språket är en spärr, men jag tycker inte det. Kommunikation är känslor, kroppsspråk. Det finns en kille som jobbar hos oss som inte kan svenska särskilt bra, men alla gillar honom ändå. Han är trevlig och glad.