Så här såg det ut på riksväg 52 vid Stettin. En lastbil stod som så många andra och väntade på att få köra vidare.
Redan på torsdagen varnade SMHI för plötslig ishalka på vägarna i Sörmland. Varningen gällde från klockan 04 på fredagsmorgonen till klockan 11. I morgonrusningen inträffade flera trafikolyckor, bland annat på riksväg 52, mot Vingåker, och på riksväg 56, mot Västerås.
Det första larmet inkom till räddningstjänsten strax efter klockan 07. Då hade en lastbil glidit ned i diket mellan Katrineholm och Baggetorp, vilket orsakade totalstopp på vägen i flera timmar. Ytterligare två lastbilar och en personbil körde av 52:an mot Vingåker.
Nu kan tidningen berätta att den första saltbilen mot Vingåker körde från Flen någon gång efter klockan 07. Strax efter klockan 08 fastnade den i köer i höjd med Vikarondellen i Katrineholm, på grund av att en lastbil gått av vägen på riksväg 56 vid Sunds gärde.
Först vid klockan 09 hade saltbilen tråcklat sig förbi alla köer och kunde påbörja saltning mellan Katrineholm och Vingåker. Det var fem timmar efter att ishalkan slog till – men hade varit ungefär fyra timmar om köerna vid soptippen aldrig uppstått.
Flera trafikanter som Katrineholms-Kuriren har pratat med är kritiska mot att halkbekämpningen dröjde.
– De visste att det skulle bli halt och kunde ha åkt ut och saltat i förebyggande syfte, men det ska hela tiden sparas pengar. Det var blankis på 52:an, vilket är lite av en parodi eftersom de mindre vägarna hade sandats, säger en bilist.
Svevia är huvudentreprenör åt Trafikverket för sträckan mellan Flen och Vingåker, via Katrineholm. De berättar att de medvetet valde att inte salta riksväg 52 i förebyggande syfte, eftersom saltet ändå riskerade att regna bort och orsaka mer is och halka.
– Vi fick ett bättre resultat än våra kollegor, som saltade i förebyggande syfte. Under pågående nederbörd åkte vi ut, men vi kan inte vara överallt samtidigt. Vi beklagar att det blev halt, men har försökt att göra vårt yttersta. Naturligtvis vill inte vi heller att folk ska köra av vägen. Tyvärr kan vi inte alltid garantera att hålla halkfritt, då måste vi ha värmeslingor i vägen, säger Björn Palm, platschef på Svevia.
Peter Miinalainen, projektledare för vägunderhåll på Trafikverket, är inne på samma spår.
– Det är Svevia som bestämmer hur mycket de ska salta. Enligt kontraktet har de fyra timmar på sig att ta sig runt. Sedan kan man ibland förebygga halka. Problemet är att när det kommer mycket regn, då kan saltet regna bort och återfrysa. Jag är övertygad om att Svevia inte sitter och medvetet drar ned på saltningen, för att i stället få en massa olyckor, säger Peter Miinalainen.