Med ett ”hurra!” äger hon sin publik som bildade talkör i Stegeholms slottsruin: ”Sanna! Sanna! Sanna!”.
Själv är hon arg, på sakernas tillstånd. Hon går i gång på samhällets orättvisor och skriver massor av material.
- Kulturens plikt är att spegla samhället. Funkar inte samhället, ska kulturen påpeka felen. Nu råkar jag vara vänster, men vore jag inte det så skulle jag tycka till på samma sätt. Skit ska skit ha.
Att få det ärofyllda stipendiet på Visfestivalen är ett ögonblick som hon sent ska glömma.
- Det var underbart. Det är ett förtroende man får för att utveckla och bevara svensk viskonst, språket och traditionen.