Innan Västra stambanans tillkomst 1862, då Katrineholm blev en av många stationer på vägen mellan Stockholm och Göteborg, fanns endast några små gårdar och torp på platsen. Marken som var aningen vattensjuk låg i nordvästra hörnet av Stora Malms församling – alltså en dryg mil från kyrkan. Då promenaden till och från kyrkan upptog en stor del av söndagen, veckans enda vilodag, började man snart hålla gudstjänster i mer eller mindre provisoriska lokaler inne i Katrineholms samhälle. Till en början upplät komministern stora salen i Laggarhults prästgård. Senare användes höskullen till Oppunda Hushållningssällskaps stall. Denna höskulle blev samhällets första publika samlingssal där man även spelade teater.
År 1882, då det första tingshuset stod klart vid Storgatan, kunde gudstjänsterna hållas där, till en början en gång i månaden sedan varannan söndag.
Redan 1880 hade lantmätare Raguel Essén upprättat en karta över samhället, där han varit förutseende nog att uppta den högst belägna tomten som plats för en kyrka och gatan framför döpte han till Kyrkogatan.
Det skulle dock dröja ända till 1892 innan frågan om ett kyrkbygge kom upp på allvar. Det var komministern Isac Gustafsson som lade fram en skiss av en träkyrka att bebygga kyrktomten med. Kostnaden var beräknad till cirka 15 000 kronor. Även om just detta förslag mottogs med likgiltighet av berörda makthavare, var frågan väckt och året därpå skulle kollekten gå till ”en grundplåt för en tilltänkt kyrkobyggnad”.
Förberedelserna innan ett kyrkbygge kunde inledas gick, trots närheten till en stor järnvägsknut, ingalunda som på räls. Förutom svårigheter med finansieringen, var man till en början osäker på vem som egentligen ägde kyrktomten. Det visade sig vara baron Bonde på Eriksberg, som den 30 augusti 1895 överlämnade ett gåvobrev på tomten, under villkor att den iordningställdes och planterades på samhällets bekostnad. Turerna var många, liksom oenigheterna. Det var plötsligt inte längre självklart att kyrkan skulle byggas på den reserverade tomten, många förordade en plats på södra sidan av järnvägen, eftersom det var där begravningsplatsen låg (Nordanåskyrkogården invigd 1896).
Till slut beslutades dock att kyrkan skulle byggas på Norr och den 1 augusti 1901 kunde hovpredikant Fritz A Beskow äntligen lägga den första grundstenen inför ögonen på 1 500 åskådare (ungefär tre fjärdedelar av befolkningen i Katrineholm på den tiden).
Två och ett halvt år senare, den 11 januari 1903 kunde den nya kyrkan invigas av biskop Uddo Lechard Ullman och första gudstjänsten hölls samma dag av hovpredikant Beskow. Det hade tagit lång tid att planera och bygga kyrkan och det skulle dröja 63 år tills katrineholmarna fick ännu en kyrka – Nävertorpskyrkan, invigd 1966.