Det var en tidig morgon och Mauricio Gonzales saknade inklippsbilder och åkte ner till stranden. Till vardags jobbar han på Ericsson i Katrineholm, men åkte ner till Lesbos för att dokumentera en grupp hjälparbetare. Han skulle filma och fotografera.
Båtar var på väg in och än hade inte så många volontärer kommit till stranden. Han hade inget annat val än att ställa undan kamerorna och hjälpa till. Han sprang ner mot vattnet och tog emot små barn som hade suttit på båtarna.
– De var rädda och grät. De skakade och var jättesmå och jättesmala. Jag försökte hålla om dem lite hårdare.
Med sig till stranden hade han lite bröd och vatten eftersom han inte hade hunnit äta frukost. Det och lite kläder kunde han ge barnen.
Varje dag kommer nya gummibåtar, till brädden fyllda med människor som är på flykt från sina hem i Syrien, Afghanistan och Irak. Till Lesbos norra strand har det kommit ett par tusen människor varje dag senaste tiden och vissa dagar uppemot 7 000. Några går, andra får åka med bussar som är inhyrda av bland annat UNCHR till öns huvudort. Därifrån åker de vidare till Aten och sedan vidare upp i Europa.
När Mauricio Gonzalez fick frågan om han ville åka ner tvekade han till en början och undrade om han kunde göra någon nytta.
– Jag har länge känt att jag inte har kunnat bidra på något sätt och inte hittat någon förståelse för vad som sker. Samtidigt har det här pågått så pass länge och världen reagerade inte.
Han bestämde sig för att åka med gruppen som kallas Gränslöst mänskligt. Tio personer från Nyköping, Oxelösund och Norrköping, där Mauricio Gonzalez bor, åkte ner förra veckan. De hade med sig filtar, hygienartiklar, strumpor, mössor och halsdukar. Och pengar från lokala företag och privatpersoner som användes för att köpa mer förnödenheter att dela ut på stranden och i flyktinglägren. Mauricio Gonzales dokumentation ska fungera som ett kvitto till alla som har gett bidrag.
För Mauricio Gonzalez är det en sak att stå bakom en kamera och arbeta. Det går att skydda sig bakom kameran. Men det är en helt annan sak att lägga undan kameran och vara med i själva arbetet.
– Det var varit situationer när man har varit väldigt berörd. Tänk dig att du får hålla i ett barn som är jättekallt. Det var väldigt kraftfullt, väldigt känslomässigt.