"Ulla i Berg" var en samlande kraft att räkna med i hembygden.

Hon kom som liten tös med sina föräldrar, lantbrukaren Elis och lärarinnan Brita, till Berg 1944. I syskonskaran ingick tvillingssystern Maj och storebrodern Alf. Mamma Brita, som var känd i bygden som Lerbo-Brita, var före sin tid då hon utvecklade ett nytt sätt att lära för barn som hade svårt att läsa. Efter barndomens osäkerhet och blygsel blommade Ulla Andersson ut i tonåren.

Hon hade under sin levnad ett starkt engagemang i såväl idrotten och föreningslivet som i hembygden och politiken. I Vi unga lärde hon sig hur man driver en förening, och med sitt intresse för handboll och fotboll blev Ulla snart nog aktiv både som spelare och föreningsmedlem.

1975 övertog hon föräldragården med 45 hektar åker och 37 hektar skog. Fram till 2006 blev mjölkkorna kvar och då växlade hon om till köttdjur för att hålla markerna öppna.

Glädje, humor och lättsamhet var hennes signum och hon var i sitt esse när hon fick samspela med andra. Hon ställde alltid upp på sina medmänniskor och behandlade alla lika. 

Inget var omöjligt för Ulla i Berg. Hon fick saker gjorda och viljan att få andra att växa manifesterades på många sätt. I samarbete med Skogsstyrelsen startade hon en röjsågningskurs för kvinnor.

På 80-talet höll hon utbildningar och läger för Blå stjärnan hemma på gården, där unga fick lära sig att ha hand om hästar, kor, hundar och grisar, och att laga mat. Hon tog även emot praktikanter från Ökna lantbruksskola och särskilt värnade hon om att ingjuta självförtroende hos de unga tjejer som kom till Berg.

Ulla Andersson var även med och startade kvinnojouren i Katrineholm och Katrineholms Zontaklubb.

I Lerbo hade hon en självklar plats i sockenrådet, bygdegårdsföreningen, Vi unga och kyrkorådet. Ulla Andersson var under många år politiskt engagerad inom dåvarande Folkpartiet och andre vice ordförande i kommunfullmäktiges presidium. I tio år var hon ord­förande i kyrkorådet i Lerbo. 

Många mil avverkade hon i löparskorna under årens lopp. Hon sprang Lidingöloppet och KK-Joggen och arrangerade själv Bengt-Alvars-loppet hemma i Lerbo.

I smått och stort var alltid laget viktigare än jaget för Ulla i Berg. När hon fyllde 70 år uttryckte hon det själv på bästa sätt i en jubilarintervju i Kuriren: "När man träffas och umgås skapar man förståelse".

Ulla Andersson sörjes såväl av släkt som av sin stora vänkrets.