Egentligen var varken Cia Ronach eller Cissie Brunosson särskilt intresserade av revy som genre. Cia ville hålla på med dans och Cissie med teater. Men det blev ändå så att de kom med i Katrineholmsrevyn. Och att de fortsatte att jobba med den.

Nu har de sedan många år satt sin prägel på revyn. Cia som koreograf, Cissie som producent och manusförfattare. Och båda fortsätter förstås att medverka på scen.

Så visst fick de dansa och spela teater. Men till en början i ganska undanskymda roller. 

– Jag blev tillfrågad om jag ville vara med och dansa. Då tillhörde vi "baletten", en grupp av dansare. "Revygubbarna" då visste inte riktigt vad vi som var med där hette, berättar Cia Ronach om hur det var när hon började 1993.

Några år senare kom Cissie Brunosson med. Som kvinnlig skådespelare kunde man då spela "snygg servitris, älskarinna eller gammal tant", minns hon. Några stora roller för kvinnor fanns knappt.

Båda ser tillbaka på en mansdominerad revyvärld, där numren skrevs av en för dem hemlig grupp. Och på en tid där män i underhållningsbranschen kunde ta sig friheter som att glänta på dörren till tjejernas omklädningsrum i tid och otid. Men det var inte något de reagerade särskilt starkt på då, och de är försiktiga med att kritisera dem som styrde och ställde i revyn då.

– Det var som det var, och man ifrågasatte inte så mycket, minns Cia Ronach.

Till en början, ska väl sägas. För med tiden började de både ifrågasätta och ta allt större plats, tills de fick ledande positioner i revyn. Och sedan dess har mycket ändrats, både i hur man jobbar inför föreställningarna och vad gäller vad som anses gångbart på scen. Cissie Brunosson kommer ihåg "långa scener som gick ut på att folk skulle vara fulla" och Cia Ronach berättar om nummer som i dag skulle uppfattas som rasistiska eller homofoba.

– Nu gör vi inte ett enda nummer utan analys, även om det kan hända att vi gör något bara för att det är roligt. Men då har vi tänkt i alla fall, säger Cissie Brunosson.

Nya manusförfattare som Jenny Wistbacka och Niklas Linder bidrog till förändringarna med en ny typ av texter.

– Jenny skrev roller för tjejer, så klart, säger Cissie Brunosson. 

Båda tycker också att revyn har blivit mer samhällsengagerad och politisk sedan de började, även om de aktar sig för att ta partipolitisk ställning. Och de visar både stolthet och eftertänksamhet när de blickar tillbaka på hur de har varit med och utvecklat revyn.

– Jag är stolt över 2005 och framåt, även om mycket var bra innan dess också, säger Cia

– Och det fanns mycket som var lite halvdåligt därefter också, fyller Cissie på. 

De är också glada över att de lyckas locka människor med olika bakgrund till revyn. I dag medverkar tre utrikesfödda aktörer – människor från länder där den särskilda svenska revygenren är ett okänt begrepp.

– Men det handlar inte bara om integration av nyanlända, utan vi försöker få med folk av alla de slag, i revyn och i publiken. Det är klart att det kräver mer jobb, men det tycker jag att det är värt, säger Cissie Brunosson.

Årets revy innebär ett nytt koncept, där föreställningen äger rum i krogmiljö och där publiken har möjlighet att köpa biljetter där mat ingår. Det återstår att se hur det tas emot. Men föreställningen är den roligaste på många år, tycker Cissie Brunosson.

– Vi ar hittat karaktärer som är roliga, roliga figurer helt enkelt, säger hon.