Enligt landstingets medicinska chef Florean Pietsch kan det ta upp till fem år innan Kullbergska får en självdialys. Hans ord svider i katrineholmaren Robert Hatsek.
‒Det är alldeles för lång tid, säger han.
Sedan två och ett halvt år tillbaka sätter han sig fyra morgnar i veckan i en sjuktransport, till Nyköpings lasarett,
‒Varje resa och behandling tar sammanlagt nio timmar. Men det är inte bra att man tröttar ut patienterna. In och ut och långa dagar, det tar på krafterna, säger Robert Hatsek.
Robert Hatsek blev sjuk för 22 år sedan. Då fick han en ny njure av sin pappa. Den fungerade i 20 år. Sedan blev den nya njuren smittad av samma sjukdom som fanns i hans egna njurar. För 2,5 år tvingades Robert Hatsek att operera bort sina tre njurar.
‒För risken är stor, om jag får en ny njure, att den också blir sjuk, förklarar han.
Tiden som blir över lägger han på den egna hälsan. Han motionerar så gott han kan, för att kroppen ska vara stark, stå emot infektioner och ha de bästa förutsättningarna den dag det finns en njure åt honom,
Om det fanns självdialys på Kullbergska sjukhuset säger Robert Hatsek att han skulle hinna motionera mera.
‒Jag kanske till och med skulle kunna jobba litegrann, säger han.
Han tänker också att självdialys på Kullbergska skulle vara bra för landstinget ur ett ekonomiskt perspektiv.
Ända sedan han började med dialys för 2,5 år sedan har han gång på gång fått höra att en sådan är på gång till Katrineholm.
‒Det är mycket prat. De lovar mycket. Men det kommer alltid något i vägen, säger Robert Hatsek.
Redan i dag sköter han sin dialys på Nyköpings lasarett helt på egen hand
‒Det är väldigt frustrerande. Varför ska jag åka så långt när jag kan fixa allting själv? Jag behöver ingen hjälp. Personalen tittar till mig för att de måste. Jag sköter mig själv. De frågar om jag har allting jag behöver sedan går de.