Vinylskivor får Janne Magnussons hjärta att bulta på ett speciellt sätt. Handlar det dessutom om psykedelisk rock från 1960- och 1970-talet börjar det slå riktigt fort.
– Det är vad jag helst lyssnar på och samlar. Jag försöker få tag i originalplattorna, säger Janne Magnusson.
I samlingen, drygt 8 000 skivor, finns också rock från 50- och 60-talet och pop från 70-talet. Som samlare måste han begränsa sig. Det var också anledningen till att Vinylboden föddes.
De två rummen som reserverats för Janne Magnussons skivor i villan på Sjöholmsvägen i Värmbol räckte inte till.
– Jag hade skivor i källaren och överallt.
Trots att han är född med tummen mitt handen utmanade han sig själv och fick ordning på den lilla lekstugan på tomten. Humlorna som lagt beslag på stugan vräktes och in flyttades mängder av lp-skivor och singlar, som samsas med lite kassettband och cd-album. Bara lp-skivorna fyller över 30 backar.
– Det är inga rariteter jag har här. De dyraste kostar några tusenlappar.
I Vinylboden är bredden på genrer och epoker betydligt större än i Janne Magnussons samling. Han fyndar på loppisar och skivaffärer, men köper även skivor av privatpersoner, och då är det hela samlingen eller inget som gäller. Det betyder också att utbudet är brett, här finns allt från svensktopp till elektronisk pop.
– Även om alla känner igen dansbanden är deras skivor, och klassiska, nästan omöjliga att sälja. De flesta letar efter hårdrock från 80-talet. Vinylskivor med hårdrock från 90-talet är rariteter, det var cd som gällde och det pressades inte så mycket vinyl då.
Alla skivor som köps in hamnar först i en vinyltvätt, därefter inspekteras och provspelas den. Förutom skicket är pressningen av stor vikt.
– Många har läst att en viss skiva är värd jättemycket pengar, men det är bara om det är en förstapressning och bra skick. Är det en andrapressning handlar det om en tiondel av priset.
För Janne Magnusson, som hade skivaffär på Norr 1997-1999, är Vinylboden en hobbyverksamhet. Han är inne på andra året och känner han för att ha öppet skriver han det på Facebooksidan Vinylskivor, Sjöholmsgatan och ställer ut gatuprataren vid infarten.
– För mig som är sjukpensionär är det kul och det fyller en social bit. Det kan bli mycket snack med kunderna, speciellt om vi har samma musiksmak. Jag hade skivaffär på Norr 1997-1999, men det är ingen lönsam bransch.