När Kuriren skulle skriva om ungdomar som får jobb inom Katrineholms matvaruhandel fanns det även en annan historia att berätta.
När vi träffar Mohammed Saed Aldeen kommer han i sällskap av handledaren Hasse Söderberg på Ica Maxi, där Mohammed praktiserar.
Hans historia är en historia vi ser på tv varje dag, men Mohammed Saed Aldeen har klarat resan med livet i behåll och sluppit bäras iland i en säck.
Han kommer från Damaskus och är 23 år. Han gick på universitetet i huvudstaden och läste ekonomi, men när kriget gjorde livet besvärligt valde han att fly. Vägen gick med flyg till Egypten för transport med en större båt till Europa, först Italien.
Tio mil från Italien talade kaptenen om att passagerarna skulle få resa den sista biten för egen hand, i en mindre båt för 30 personer. Det var bara ett men: 90 personer fick trängas i båten, som det dessutom var hål i. För att inte sjunka hjälptes flyktingarna åt att ösa med en hink.
– När vi väl kom iland fortsatte jag med bil genom Italien och upp i Tyskland. Där fick vi stanna några dagar innan vi kunde ta oss till slutmålet Sverige, berättar Mohammed Saed Aldeen.
När Mohammed var liten lyssnade han mycket på svensk musik och blev förälskad i landet i norr.
När flykten påbörjades var siktet inställt på Sverige men han bedömde från början chansen att klara färden till 30 procent. Han trodde att det var större risk att dö på vägen.
– Nu är jag här i min dröm. Jag vill snabbt lära mig svenska så att jag kan fortsätta mina studier.
– För mig är det viktigt att studera och att kunna betala tillbaka för att jag fått möjligheten och tagits emot i Sverige, säger Mohammed.
Nu har han varit i Sverige i två år. Först kom han till Flen, därefter blev det Vingåker och nu Katrineholm.
Här studerar Mohammed Saed Aldeen på komvux för att lära sig svenska inför fortsatta studier. Ett led i detta är praktiken.
– Det är arbetsförmedlingen som har hjälpt mig att komma hit, säger han om sin praktikplats. Här får jag lära mig hur det svenska arbetslivet och fram för allt det svenska språket fungerar.
Anna Remröd är personalansvarig på Maxi. Hon berättar att företaget har satt målet att ge praktik åt ungdomar med många olika bakgrunder.
– Vi vill gärna ta emot invandrare för att ge dem en möjlighet att bättra på sitt cv, säger Anna Remröd.
När det gäller anställningar är det meriter som väger tyngst, men hon ser gärna att olika åldrar och härkomst finns representerade bland personalen.
– Det är ju så våra kunder ser ut, säger hon.
Praktiken har inneburit mycket för Mohammed. Snabbt har svenskan förbättrats och han har fått nya vänner som han går och tränar med efter arbetstidens slut. Mohammed går i skolan halva dagarna och kommer till Maxi så snart det går, cirka halvtid.
– Vi är som en familj här. Alla hjälper alla och är så bussiga. Min mor och syster har nyligen kommit till Tyskland och personalen här hjälpte mig så jag fick besöka dem under julen. Jag har inte sett min mor de senaste två åren, säger han med ett leende.
Mohammed Saed Aldeens far är kvar i Syrien och arbetar för FN.
Själv var Mohammed första tiden på Ica i mejeriavdelningen, där gruppen som jobbar är liten och kunde stötta honom mycket som praktikant. Nu, när han har kommit längre med svenska språket, fungerar det bra ute på butiksgolvet.