Då de blir upplysta om att Raggarbacken endast var en något upphöjd gatstump på Stortorgets västra kortsida, brukar man kunna urskilja hur entusiasmen i deras ögon grumlas något. De har då svårt att förstå att denna stump, med endast tre gamla hus kan frammana nostalgiska känslor hos äldre ortsbor. Själv är jag född en kylig februarinatt 1956 och erhöll mitt efterlängtade körkort 18 år och någon vecka senare. Efter en lagom blandning av tjat och fjäsk fick jag lånas min systers gamla Renault och fick äntligen axla ansvaret det innebar att själv råda över färdväg och varvtal.
Under 1970-talets första hälft hade fenomenet med gågator ännu inte nått Katrineholm, man fick köra praktiskt taget överallt, vilket lämpade sig perfekt för ett så kallat “raggarvarv”. Där kunde unga- och till största delen manliga bilförare fördriva fredags- och lördagskvällarna, med att okynnesköra runt stans centrumkärna, varv efter varv. Ibland stannade man till på torget, som till hälften bestod av parkeringsplatser. Där vevade man ner sidorutan och pratade en stund med kompisen i bilen intill, innan man på nytt i sakta mak puttrade vidare i rundgången.
"Varvet” kunde ha lite olika sträckning, men den enkelriktade Raggarbacken ingick alltid. Att “köra med kromad armbåge över Raggarbacken” var ett uttryck som avsåg dem som gled fram i betydligt större och blankare bilar än vi “vanliga” svenssons hade råd med. Huruvida deras armbågar var kromade eller inte, har jag glömt, men tror det var symboliskt.
De tre husen vid Raggarbacken hade då (1974) adresserna Stortorget 2, 4 och 6, där nummer 2 var huset närmast godsmagasinet. Det kallades av de äldre ortsborna i allmänhet för Basaren, av den enkla anledningen att det tidigare bland mycket annat funnits en prylmarknad med billiga priser i huset. Den affär jag själv bäst minns var Ekmans Cykel & Radio. Ägaren, som mycket påpassligt bar efternamnet Ekman, sålde och reparerade radio- och tv-apparater, medan hans medhjälpare, Norén tror jag han hette, gjorde detsamma med cyklar och mopeder.
Stortorget 4, “Frisörshuset” låg högst upp i mitten av Raggarbacken och nummer 6 i korsningen med Köpmangatan.
Under 1980-talet beslutades om att en stor centrumsanering skulle genomföras, vilket bland annat skulle innebära att Raggarbacken skulle jämnas med marken, de gamla husen rivas och ersättas med ett stort bostads- och affärshus. Detta väckte reaktioner bland allmänheten, då många ansåg att man i stället borde renovera och bevara det pittoreska inslag i stadsmiljön som de gamla husen utgjorde.
En namninsamling för Raggarbackens bevarande samlade 2 000 namn, något som hjälpte föga. I juni 1987 beslutade kommunfullmäktige att fastställa det förslag som låg, rörande utformningen av torget och området i närheten.
Kritiska röster höjdes, inte minst på Katrineholms-Kurirens ledarsida, där det antyddes att kommunen lurat allmänheten om torget. Kommunen försvarade sig med att förslaget röstats igenom enhälligt i fullmäktige, som ju i en demokrati är det folkvalda organ som representerar allmänhetens åsikt.