Alva Halapi och Linnéa Öberg-Karlsson är bästa kompisar. De står varandra så nära, att de svarar varandras namn på frågan om vilka intressen de har. Båda tror att det var tryggheten i vänskapen som gjorde att de vågade ingripa, när en hel familj råkade ut för misshandel och trakasserier på Fabriksgatan den 19 oktober. 

– Vänskapen bidrog. Om jag går in i något vet jag att Linnéa backar upp mig, säger Alva Halapi. 

– Även om jag inte skulle hålla med Alva helt skulle jag backa upp henne, så kan vi prata om det sedan, privat, säger Linnéa Öberg-Karlsson. 

Nu är de nominerade till utmärkelsen "Årets lokala hjälte 2020". De vill inte gärna se sig som hjältar och säger båda två, att det är självklart att ingripa. 

– Det ska inte krävas att man ska kallas hjälte för att man ska ingripa, säger Alva Halapi. 

För tidningen berättar de vad som hände och hur de upplevde kvällen. 

De hade varit och grillat i Båsenberga och kom körande längs Fabriksgatan, på väg hem till Alva. 

– Jag såg några barn som sparkade på en bil. Jag trodde att det var en ensam äldre person i bilen, säger Linnéa Öberg-Karlsson. 

Alva Halapi sa "nä nu", vände bilen och körde upp jämsides med den utsatta familjen i bilen. 

– Jag frågade dem i bilen hur det var och de sa att det inte var bra, att det här barngänget gett sig på dem och deras dotter. Jag parkerade framför dem och gick ur. 

Barnen som sparkat på bilen, Alva och Linnéa uppfattade att de var från 13-årsåldern och upp till 15, sprang iväg och stod vid hörnet på Stortorget, när tjejerna stannade. Linnéa Öberg-Karlsson och Alva Halapi gick närmare och Alva tog bilder på ungdomarna på hörnet. 

– Det var inte så populärt. En kille sa "ta kort på mitt ansikte då". Jag sa "redan gjort". 

En flicka kom nära, skrek och härjade, berättar tjejerna. 

– Sedan kom knytnävarna flygande, berättar Linnéa, som själv fick en smäll av en kille. 

En flicka slog Alva Halapi, som ramlade, sedan försvann gänget iväg. 

Alva och Linnéa reagerar på att inga förbipasserande ingrep. 

– Det var många som åkte förbi som måste ha sett. En kille försökte jaga dem med bilen, men det var det enda. 

Efteråt tyckte de att det var lite pinsamt att få stryk av småungar, säger de.

– Vi har nog inte något konsekvenstänkande. Efteråt har våra familjer sagt "tänk om de hade kniv". Men vi tänkte inte så då. Våra familjer har varit väldigt stolta också, och arga på gänget. 

De har hörts av polisen och har skickat över de bilder de tog på. 

– Poliserna förklarade hur det kommer att gå till. De var jättebra, säger Linnéa Öberg-Karlsson. 

De har inte direkt varit rädda efter händelsen, men har funderat en del. 

– Det är klart att man själv varit lite dryg som tonåring ibland. Men det var ju aldrig så att man gick på någon, säger Linnéa Öberg-Karlsson. 

– Jag tror att de söker bekräftelse hos varandra. De vill ha respekt och försöker skrämma folk till att visa dem respekt, tror Alva Halapi. 

De hoppas att händelsen, och kanske polis- och socialkontakter barnen får, ska få dem att tänka till. 

– Jag hoppas att de lär sig något. Eller att föräldrarna får upp ögonen för hur det är. Det är tragiskt att de gör sånt här när de är så unga. De förstår inte konsekvenserna. Och de kan ju ge sig på helt fel person, säger Alva Halapi.