- Det är svårt att komma ut på arbetsmarknaden när man varit arbetslös en längre tid. Utbildningen var på något sätt min sista chans. Jag är 53 år, berättar Hasse Larsson.
Före utbildningen arbetade han som timvikarie i Nyköping. Men han ville göra något annat. Därför utbildade han sig till installationstekniker på Lernia i Norrköping.
- Nu är jag tillbaka som timvikarie inom vården. Helt enkelt där jag började: på ruta ett, med den enda skillnaden att jag nu dessutom har studieskulder till CSN.
Hasse Larsson sökte sig till Lernia då han hört att det på arbetsmarknaden råder brist på elektriker.
- Och det gör det fortfarande. Det är bara det att facket kräver att man ska ha två års praktisk erfarenhet, säger Larsson.
Just brsien på praktisk erfarenhet är skälet till att Larsson nu är tillbaka där han började.
- Det får man via praktik, något som inte Lernia kunde erbjuda. Det fick jag veta en bit in i utbildningen.
Ställd inför det faktumet, frågade han ett par ämneslärare på Lernia om råd.
- En del kom med lite tips medan andra inte brydde sig alls. Ändå fortsätter Lernia att utbilda elektriker som arbetsgivarna inte vill ha.
Hasse Larsson gick klart sin elektrikerutbildning. Han är nöjd med de teoretiska kunskaperna han fått och säger att det skulle ha känts dumt att hoppa av halvvägs.
- Men hur ska man få en fot in i arbetslivet om man inte erbjuds praktik? Och hur kan Lernia säga att utbildningen i många fall leder till jobb? De deltagare som gick utbildningen tillsammans med mig har inte fått det.
Han söker fortfarande lärlingsplats som elektriker men hittills har han inte fått några svar.
- Jag trodde inte att det skulle bli så här svårt.