Det var för några dagar sedan som Johan Brinkman och hans kompis gjorde upptäckten. I ett vattendrag bakom solcellsparken på Norr i Katrineholm såg de något som först såg ut som löv.
– Nyfiken som jag är så tog jag fram ficklampan och mobiltelefonen och började filma, säger Johan Brinkman.
Det visade sig vara döda små fiskar. Hur många det rör sig om är oklart men det är en större mängd.
Några meter längre bort, i ett uppgrävt hål i marken som är sammankopplat med ett dike, hittade de fler döda fiskar som låg fastfrusna i isen.
– Det var proppfullt. Först trodde jag att någon tänkte använda det som bete men det verkade orimligt. Jag begriper inte hur de har tagit sig dit.
En liknande händelse uppmärksammades i Vingåker i dagarna, vilket tidningen rapporterat om. Ett stort antal döda fiskar påträffades i slottsdammen utanför Säfstaholms slott. Utsända från Vingåkers kommun och Sörmlands vatten var där för att undersöka och tog vatten- och fiskprover. Varför fiskarna dött vet man ännu inte men kommunen tror att det beror på syrebrist.
Det är även den förklaring som Eva Frykman, miljöchef vid samhällsbyggnadsförvaltningen, ger när vi ställer frågan om de döda fiskarna som anträffats på Norr.
– Fiskarna har vandrat upp ur sjön och sedan drabbats av syrebrist i det grunda vattnet, säger hon.
Miljöinspektörer ska ha varit på plats och tittat men inga prover togs, enligt Eva Frykman.
– Nej, det har vi inte gjort och det planerar vi inte att göra heller.
Varför inte?
– Det finns inga misstankar om att det skulle röra sig om något annat än syrebrist.
Händer det här ofta?
– Det händer då och då att vi blir uppmärksammande på det här.
Filmen på de döda fiskarna publicerade Johan i sina sociala medier och inlägget fick mycket kommentarer och reaktioner.
– Många kommenterade att det kunde bero på syrebrist eller gifter, säger Johan Brinkman.
Några dagar efter att han lagt upp filmen fick han höra om det som hänt i Vingåker.
– Jag tyckte det här var konstigt och sen såg jag i tidningen att det hänt på fler ställen, så då undrade jag vad det kunde vara.
Eva Frykman är medveten om att fenomenet kan förbrylla, men menar att det har naturliga förklaringar och att det inte rör sig om någon miljöfara.