– Titta dig omkring, det är inga svenskar här. De kommer inte hit för att de tror att vi är något annat än dem.
Adam Eriboy slår ut med armarna där han sitter i uppehållsrummet på Duveholmsgymnasiet. Bredvid honom sitter Nathanet Mecomen, de kommer båda från Eritrea och har olika erfarenhet och uppfattningar om den vardagsrasism som finns, både i skolan och ute på stan.
"Osäkert"
– Jag går inte ut själv efter klockan 21, jag tycker inte det känns säkert, säger Adam.
"Åk hem till ert land jävla apor" och "kolla aporna pratar" är exempel på glåpord som både Adam och Nathanet fått höra och Adam tycker inte det känns speciellt roligt eller tryggt.
De har inte samma uppfattning om hur integrationsarbetet fungerar i praktiken på Duveholmsgymnasiet. De går olika programinriktningar och uppfattar det som en anledning till varför de har så skilda bilder av situationen på skolan.
Adam beskriver sin klass där uppdelningen är stor och han upplever inte att det är något som skolan tar tag i.
– Det är så uppdelat mellan svenskarna och oss, vi pratar inte med varandra. Men lärarna gör ingenting. Jag tror det är för att de inte vill ha mer problem i klasserna, säger han.