Peter Lampa berättar att det är tack vare Inferno som han började spela i band och plugga musik. Även Erion Kamisi upptäckte sitt intresse på den vägen. "Jag hade inte spelat gitarr om det inte vore för Inferno", säger Erion.
I fredags var det kulturnatt i Katrineholm. Inne i Inferno-huset på Terminalgatan var det festival.
– Gemenskapen är stor här nere, den kändes i kväll. Det är inte så många som känner till Inferno, ändå har det funnits i 30 år. Vi har alltid gått under radarn. Men det är slut på det nu! Vi kommer ta vår plats i kulturvärlden i Katrineholm, sa Nicklas Jonsson, verksamhetsutvecklare på Studiefrämjandet, till tidningens reporter samma kväll.
Dagen innan kulturnatten samlades ett 40-tal medlemmar för ett krismöte. Musikhusets framtid stod på agendan. Minskade statsbidrag till studieförbunden och sparkrav gör att Studiefrämjandet och Sensus inte längre har möjlighet att driva huset ensamma. Hjälp behövs utifrån för att lösa den ekonomiska situationen. Om två år, när hyresavtalet går ut, behöver pengafrågan vara löst.
Insomniacs medlemmar från vänster: Leo Krantz, basist, Peter Lampa, leadsångare, Erion Kamisi, huvudgitarrist, Ivar Normi, trummis, och Jesper Forsberg, rytmgitarrist.
Med på mötet var några av medlemmarna från bandet Insomniacs. Bandet spelar punk och rock och består av fem killar i åldern 14 till 16 år. För dem är Inferno mer än bara ett musikhus.
– Det är vårt andra hem, säger Erion Kamisi, 16.
– Utan Inferno vet jag inte var jag ska ta vägen, säger bandkamraten Peter Lampa, 16.
Leo Krantz, 16, stämmer in.
– Och jag åker liksom från Stockholm, där jag pluggar, för att spela musik här, säger han.
Flera av dem säger att det är tack vare Inferno som de håller på med musik.
Vad tror ni krävs för att Inferno ska få vara kvar?
– Vi måste få Inferno att synas mer, säger Leo Krantz.
Han får medhåll av sina bandkamrater.
– Vi måste få kommunen och politiker att komma hit. Det är viktigt att vi ungdomar är med och visar för dem att vi finns här, att vi vill hänga här och hur mycket det här huset betyder, säger Peter Lampa.
I Inferno finns ett 30-tal aktiva band. Men ändå är huset långt ifrån fullt. 12 replokaler står tomma. "Många tar Inferno för givet, men det är som Linda (Gustafsson) sa på mötet. Det här är ett av Sveriges största musikhus. Det ska vi vara stolta över", säger Peter Lampa.
Det var livat på Inferno under kuturnatten. Insomniacs fick avsluta kvällen och bjöd bland annat på musik av Green day och Black Sabbath.
Nicklas Jonsson är också av den bestämda åsikten att Inferno behöver synas mer.
Varför tror du att Inferno gått under radarn?
– Jag vet inte. Men när Kryptan, fritidsgården, försvann, och flyttade till Lokstallarna, så försvann Inferno från kartan. Då var det inte så mycket engagemang förutom i replokalerna. Det var ingen som orkade ta tag i det, eller visste vad man skulle göra. Samarbetet mellan Studiefrämjandet och Sensus var heller inte lika starkt som nu.
Flera förslag kom in på medlemsmötet.
– Det finns en vilja att hitta lösningar som gör att musikhuset kan drivas vidare om två år, säger Linda Gustafsson, verksamhetsutvecklare på Sensus.
En arbetsgrupp har satts ihop för att gå igenom alla förslag. Därefter hoppas man komma fram till hur man ska gå vidare. Tidigare har man pratat om att höja avgiften för att hyra replokal, vilket kan bli aktuellt.
Nicklas Jonsson på Studiefrämjandet, som driver Inferno tillsammans med Sensus, hoppas nå ut till fler band och företag så verksamheten får vara kvar.
– De flesta var överens var om att det är ganska billigt att ha replokal på Inferno, säger Nicklas Jonsson.
En förhoppning är att alla replokaler, cirka 40 stycken, ska bli uthyrda. I dagsläget finns 12 lediga. En efterlysning har gått ut i sociala medier. Nicklas Jonsson är glad över att så många medlemmar engagerar sig. Särskilt glad är han för att ungdomarna höjer sina röster.
– Jag tycker det är jättebra. Att just ungdomarna engagerar sig är det bästa som kan hända. Det är deras framtid. De måste ha någonstans att hänga och där de kan hålla på med sina intressen.