För 23:e året i rad anordnades en aktivitetsdag i Sportcentrum i Katrineholm. De flesta av aktiviteterna arrangerades i Duveholmshallens A, B och C-hall som hissat upp de gröna väggarna för att kunna utnyttja ytorna maximalt. Att hitta ytor där det inte pågick en aktivitet var inte det lättaste. Där en innebandyplan slutade tog en curlingbana vid.
Två andra föreningar som slagit upp sina bord precis bredvid varandra var Katrineholms schackklubb och KFV myntklubb. Den sistnämnda är en nykomling i sammanhanget.
– Vi fick en inbjudan från kommunen om att vara med och det är många barn som har stannat och tittat på mynten och sedlarna. Det skulle vara roligt om vi fick in lite ungdomar i klubben, säger Sigge Johansson, myntklubbens kassör.
En potentiell ny medlem är Milton Ånestrand från Baggetorp. På fredagen köpte han en enkrona från 1933 av myntklubben, vilket kan vara början på en stor samling.
– Jag tycker att det är spännande att se vilka mynt man har i olika delar av världen och vilka man haft genom historien, säger han.
Schackborden som stod intill brukar vara ett återkommande inslag på aktivitetsdagen och på fredagen myllrade det av folk runt pjäserna. Vid ett av borden satt bröderna Melvin, Fabian och Alvin Lindgren.
– Vi brukar inte spela annars, men vi har sprungit runt en del innan och nu var det skönt att ta en paus, säger Melvin Lindgren.
En annan som var på plats i Duveholmshallen var Farah Dubah från Katrineholm. Hon var tillsammans med ett gäng från Skogsborgsskolan. Till vardags gillar hon att bowla, åka till badhuset och att dansa balett. Men på fredagen var det något helt annat som gällde.
– Det roligaste här är att åka i den uppblåsbara rutschkanan. Alla de uppblåsbara grejerna är roliga, säger hon.
Egentligen verkade det som att det mesta gick hem på aktivitetsdagen. Barn stod runt precis varenda aktivitet och det var inte undra på att kommunens samordnare Karin Wadman var nöjd över stämningen.
– Det är en oerhört uppskattad dag. När vi öppnade strax efter klockan nio i morse kom det in några tjejer i tioårsåldern. De ställde sig i dörröppningen och tittade in på alltihop och så sa de: "Jag tror inte att det är sant, drömmer jag?" Lyckan bara lyste i ögonen på dem och då kände jag att den här dagen är väldigt viktig för många, säger Karin Wadman.