Ända sedan Ulrika Durlind var 18 år har hon velat skaffa tatuering, men det skulle dröja ett bra tag innan det blev av. I stället kom livet emellan med familj och småbarn. Det var först efter att Ulrika hade skilt sig som hon bestämde sig för att ta tag i det.
– Det blev som ett statement, säger hon.
Den första tatueringen hon gjorde var ett citat, som hon tatuerade in på vänster underarm. Idén till citatet fick hon när hon mötte en ”stor man” på en campingplats på Öland. Mannen hade en tajt, gul t-shirt på sig där det stod "Don´t go with the flow".
– Då sa jag till min dotter att det där ska jag tatuera in.
Därefter har det blivit några fler tatueringar. Under armvecket på högerarmen har hon gjort passionsblommor, och en text där det står ”passion and pleasure”.
– Passion och nöje, det är så jag ska leva mitt liv.
Ulrika berättar att blommorna ska bli regnbågsfärgade. Det är för att hon är för olikheter. Längre ned på armen har hon en ros. Den gjorde hon för att hon ville ha någonting mer.
– Den här, säger hon sen och pekar på hjärter dam högre upp på högerarmen. – Den är jag, jag är kärlek.
Ulrika berättar om en idé hon fick om att det ska se ut som att man kastar ut en kortlek, som blir en royal straight flush.
– Det handlar om att man hela tiden ska satsa på det bästa i livet.
Totalt har hon sex tatueringar och fler kommer det att bli. Tatueringarna är hennes sätt att berätta en historia. En historia om henne som personer inte skulle kunna se på utsidan om hon inte hade dem.
– Jag vill visa att jag är en glad och livsbejakande människa även när jag är tyst.
Finns det fördomar om folk som har tatueringar?– Gud, ja. Det är kriminella och prostituerade som har tatueringar. Den äldre generationen har fortfarande den typen av fördomar. När jag jobbar, då är jag prydligt klädd. De äldre kan då bli nyfikna när de ser en del av den här rosen. Jag känner att jag kanske kan vända på fördomarna.
Varför tror du att det blivit så populärt med tatueringar?– Jag kan känna att det blivit som en reaktion. En motreaktion. Till exempel: På 90-talet, under yuppie-eran, var allt så ”pretto”. Det här är egentligen den yngre grunge-generationen som har plockat upp det här, så det har blivit lite rock'n'roll över tatueringar. Vi som är 50 år, många av oss är väldigt unga i sinnet, och det får man vara nu. Man vill känna sig ung.
Vill du visa dina tatueringar och berätta om dem? Känner du någon tatuerad person som vi borde skriva om? Mejla till oss på redaktion@kkuriren.se.