Nisse är en av familjen Elfs fyra katter som Kaisa och Josefin gärna gosar med.
De är lika envisa och kreativa, men har helt olika förutsättningar i livet. Kaisa Elf tar studenten från estetiska programmet i vår och vill på sikt ha en egen lägenhet. För systern Josefin Elf kretsar allt om att ha trygg tillvaro tillsammans med familj och assistenter.
– Jag tycker det är fint när mina vänner går in till Jossan och hälsar och pratar lite. Det kan vara svårt om man inte vet hur man ska hantera att man inte får några svar, säger Kaisa.
Hennes tvillingsyster Josefin, kommunicerar endast via mimik, kroppspråk och ljud. Hon föddes med hydrocefalus, så kallad vattenskalle. Räddningen är en shunt, en slags ventil som släpper ut vätska när trycket i huvudet är för högt. Trots det är hon en glad tjej som med sina pigga ögon och många skratt, charmar de flesta.
– Jag undrar ofta vad hon tänker och vad hon tittar på, till exempel när vi åker bil, säger Kaisa.
Josefins hjärnskada var ett faktum redan i graviditetsvecka 30 och föräldrarna Tanja och Klas Elf ställde in sig på det värsta en förälder kan tänka sig; att förlora sitt barn. Samtidigt väntade de Kaisa som var fullt frisk och de kastades mellan hopp och förtvivlan. Josefin överlevde mot alla odds och familjen landade så småningom hemma i villan i Laggarhult.
– När jag var liten så hängde jag mycket med Jossan och hennes assistenter, säger Kaisa.
I fyraårsåldern fanns det hopp om att Josefin skulle kunna ta sig fram i en rullstol. Men två år senare havererade shunten och hon tappade rörligheten igen. När tvillingarna var tio kom nästa dråpslag. Vid en utflykt till Kolmårdens djurpark bar en av assistenterna på Josefin, när de knuffades omkull av en get.
Familjen har byggt ut villan med ett träningsrum och ett ljudisolerat sovrum till Josefin. Här är det glitter och färgglatt. "Jossan har alltid hatat färgen gul, då blir hon arg. Hon gillar grönt", säger Kaisa Elf, vars favoritfärg är röd.
Huvudet slog i marken och shunten gav upp. Läget var kritiskt och hon opererades i Linköping för sina skador. Mamma Tanja Elf befarade det värsta.
– Då trodde vi att hon skulle dö, säger Tanja.
– Jag kommer ihåg att jag var med på sjukhuset. Det var en jobbig period, säger Kaisa.
Genom åren har Kaisa har utvecklat egenskaper som öppen, accepterande och empatisk och har vant sig vid att anpassa sig till systerns behov. När hon hör ordet cp som ett negativt skällsord så fräser hon ifrån med "så där säger man inte". Att syskonen fötts med så olika förutsättningar är inget som Kaisa går runt och funderar på.
– Jag ser mig själv som ensambarn. Jag har ett vuxet syskon och Jossan, men vi kommunicerar inte nära som syskon på det sättet. Det finns kompisar som inte visste om att jag hade en syster, säger Kaisa.
En av de tio assistenter som hjälper familjen är Anna Sköld. Hon har arbetat hos Josefin sedan bebistiden och berättar att Kaisa ibland sa att "jag vill ha en egen Anna", när hon ville leka.
Tvillingsyskon anses ofta ha speciella band till varandra. När Josefin hör Kaisa komma hem från skolan blir hon ivrig och vill se henne. Ibland ser de på film eller lyssnar på musik tillsammans.
– Hon älskar "Bärgarn" i Bilarfilmen och Martin Stenmarks låt "Sjumilakliv", säger Kaisa.
Födelsedagen ska firas i dagarna tre, med assistenter och närmaste släkten. När tjejerna var yngre fick de turas om att välja tårta – Josefin valde alltid prinsesstårta och Kaisa valde något med choklad. Nu när de fyller 18 år blir det både och.
– Varje dag är en gåva vi inte trodde vi skulle få. Josefin har sprängt alla gränser, säger Tanja.
18-årsdagen innebär också att Kaisa kan börja jobba som assistent åt Josefin ibland. Det gör också systrarnas storebror Mattias Kivelä.
– Men Josefin retas ibland. När jag matar henne så biter hon i skeden, skrattar Kaisa.
Systrarna Kaisa och Josefin Elf tillsammans med assistenten Anna Sköldin, som hjälpt Josefin sedan bebistiden.