Värdet på Svenska kyrkans fondplacerade kapitaltillgångar har nästan fördubblats de senaste tio åren och var i slutet av 2015 värda 6,8 miljarder kronor. Avkastningen, i genomsnitt drygt sex procent per år, från kyrkans fonder kommer bara församlingarna till del i begränsad utsträckning men utgör ryggraden i ekonomin på riksnivå.
Under flera år har kyrkan brottats med sparbeting på riks-, stifts- och församlingsnivå. Intäkterna via församlingsavgiften, församlingarnas huvudintäktskälla, sjunker i takt med att antalet medlemmar minskar. Efter sommarens avslöjanden om att anställda i Svenska kyrkan spenderat mångmiljonbelopp på resor, konferenser, mat och alkohol ökade utträdena rejält, även i församlingar med omdömesgilla företrädare.
I Katrineholms församling, med cirka 20 000 kyrkotillhöriga, har hittills i år drygt 300 personer lämnat kyrkan.
– Det har varit riktigt tufft. Jag har fått brev där man skriver ungefär: "jag vet att ni inte är inblandade men det här var droppen", säger kyrkoherde Eva Karlsson, högste chef i Katrineholmsbygdens församling.
Konsekvenserna av vikande medlemssiffror slår mot hela Kyrkosverige och nu är det dags för storsläggan. Fram till år 2030 ska Svenska kyrkan spara 2,6 miljarder kronor på riksnivå, eller motsvarande en halv miljon per dag.
Församlingarna i Sörmland är inte förskonade och många står nu inför svåra val och prioriteringar. I Eskilstuna har kyrkorådet öppnat för försäljning av tre fastigheter, bland dessa finns det administrativa högkvarteret Kyrkans hus och Kloster församlingshem.
I Katrineholm tycks kyrkorna än så länge vara fredade, men försäljningar av andra fastigheter ska genomföras.
– Vi sålde en prästgård i Julita i fjol och vi tittar just nu på andra möjliga försäljningar framöver. Framåt vårkanten ska kyrkorådet ha ett framtidseminarium där den här frågan kommer upp.
Bland de fastigheter som ska säljas finns ett enfamiljshus i Sköldinge.
– Vi väntar dock ut hyresgästen som vi vet ska flytta. Det finns även någon vaktmästare- och kantorsbostad som vi tittar på. Hur det blir med prästgården i Valla har vi inte bestämt än.
Men kyrkorna blir kvar?
– Vi tänker inte sälja några kyrkor, eller församlingshem. Inte än i alla fall. Men det är klart att vi måste rätta mun efter matsäcken. Vi måste förbereda oss på en ekonomisk framtid som om fem år är drastiskt annorlunda.
I budgeten för 2017 ser det ut som att församlingen ska slippa "allt för drastiska åtgärder" som kyrkoherden utrycker det. Det innefattar även församlingens cirka 100 anställda.
– Vi har inte behövt säga upp någon av ekonomiska skäl. Men däremot tänker vi oss för innan vi återanställer när någon slutar sin anställning, eller går i pension.
För att vända trenden eller i vart fall bromsa medlemsraset tror Eva Karlsson att kyrkan måste blir bättre på att förklara varför den finns.
– Vi måste visa vad kyrkan är, vad den står för och vad man själv bidrar till om man stannar kvar i Svenska kyrkan. Utanförskapet är större i dag än vid något annat tillfälle jag upplevt under mina 41 år som präst, säger Eva Karlsson.
Utanförskapet hon nämner har bidragit till att församlingen satsar mycket tid och resurser på diakoni.
– Arbetet för människor i samhällets utkant är väldigt viktigt för oss. Arbetet för folk i nöd, personer som lever i utsatthet, flyktingar och EU-migranter är dock inget vi flaggar för.
Varför inte?
– Det är en balansgång, och det kan vara svårt att säga, "titta vad bra vi är". Men jag tror att diakonin är viktig för de som väljer att stanna kvar. Man vill vara med och bidra, det tycker man är gott.
Kyrkoherden nämner second hand-butiken "Gåvorna" i gamla tingshuset som ett lyckat exempel på församlingsarbete.
– Butiken Gåvorna blir allt viktigare, både som arbetsplats för människor som står långt från arbetsmarknaden och som mötesplats för människor som är ensamma.
Ekonomiskt är dock Gåvorna ingen god affär.
– Nej, den har helt andra värden. Den stora vinsten med Gåvorna är alla goda möten mellan människor i olika åldrar och med olika bakgrund, och möjligheten att dela liv och att dela tro.