- Juli månad är den värsta månaden, för då är alla på semester och staden är tömd. Så nu vill vi sjasa bort julispöket, säger Ingvar Nilsson, som bor i en av lägenheterna.
Vanligtvis finns det personal från den så kallade anhörigcentralen som brukar besöka boendet flera gånger i veckan. De hjälper bland annat till med att arrangera olika aktiviteter. Men under högsommaren är de flesta från anhörigcentralen på semester, de boende får själva se till att jaga bort det ökända spöket. Det mest effektiva sättet att försvara sig är att umgås och ha roligt ihop. Därför hålls det en stadig rutin att ses varje eftermiddag för att ha högläsning och småprata.
- Vi ses varje kväll vid klockan 18, helt kravlöst. Vi brukar kalla det för aftonprat, berättar Ingvar Nilsson.
Margareta Helgesson är anhörigkonsulent på Katrineholms kommun och hon tror att efterfrågan på den här typen av boenden kommer att öka.
- Ensamhet bland äldre håller på att bli en folksjukdom, säger hon.
Ett trygghetsboende innebär bland annat att det finns gemensamma lokaler som uppmuntrar till sociala aktiviteter, samt ett litet kök. Gemensamma måltider erbjuds på boendet men det är upp till en själv om man vill delta.
- En person från kommunen har också en halvtidstjänst här. Men övriga kostnader med hemtjänst och trygghetslarm är samma oavsett om det är ett seniorboende eller ett trygghetsboende, säger Margareta Helgesson och fortsätter:
- En del kan känna sig trygga i att vara ensamma, men för dem som inte är det är den här typen av boenden ett enormt stöd.
Alla boende har en egen lägenhet som de själva hyr. Hjälp från anhörigcentralen är frivillig. Att kunna ha den självständigheten när man blivit äldre är viktig för många. Detsamma gäller högläsningen och allt annat som de boende hittar på. Det är bara för den som vill.
- Det är lite som en gaspedal. Man får välja själv hur mycket man vill gasa eller bromsa och sådant måste vi ta hänsyn till. För det är skillnad mellan att lägga sig i och bry sig om, säger Ingvar Nilsson.
När boendet öppnade rådde det förvirring. Det var tre dagar efter jul och alla skulle in i sina lägenheter på samma gång. Möbler hamnade fel och det var svårt att hitta rätt, men mitt i alltihop fanns det något att prata om.
- Det var kaos, men vi hade väldigt roligt. Efter att vi var inflyttade var det inte färdigpratat och det har fortsatt sedan dess, säger Alice Kronvall, som var med då.
Åldersskillnaderna är en av flera saker som gör att trygghetsboendet skiljer sig från andra boenden. Det tar in människor från 55 år och uppåt. En annan av de boende är Kerstin Carlén. Även hon trivs bra på boendet.
- Jag är nöjd med hur vi har det men jag ser att det kan bli ännu bättre, säger hon.
De omkring 18 lägenheterna brukar sällan stå tomma. Kerstin Tellblad kan förstå varför. Hon flyttade in den 20 juli och stortrivs.
- Flytten blev lite huxan som fluxan. Men jag har det bättre nu än tidigare, med nya, och glada vänner. Trivsamheten gör det speciellt.
Är självständigheten viktig i sammanhanget?
- Ja, det tycker jag. Jag har klarat mig själv hela livet, då ska jag fortsätta med det, säger hon.