Ulrika Wadell har sjungit Barbro Hörbergs visor i snart 50 år. Nu på lördag anordnar hon en hyllningskonsert i Musikens hus i Katrineholm.
På lördag den 24 september kommer Ulrika Wadell med vänner att hylla artisten Barbro Hörbergs låtskatt. Musiken har betytt mycket för Wadell, som har sjungit hennes visor i nästan 50 år.
– Jag fastnade för hennes skivor när de kom på 70-talet, hon var något nytt i visgenren. Hon sjöng på ett vardagsspråk och från ett kvinnligt perspektiv. Det var vi inte vana vid, säger hon.
Med anledning av att Barbro Hörberg skulle ha fyllt 90 år nu i september kom tanken på att sätta upp en hyllningskonsert.
– Jag frågade ett barnbarn som sjunger mycket på egen hand och tänkte "om hon svarar ja så går jag vidare med det här". Sen frågade jag några vänner och min yngsta son ville också vara med.
Ulrika Wadell har under åren, i egenskap av flitig Hörberg-tolkare, även lärt känna en del av visartistens släktingar. Några av dem kommer till och med att resa hit från Göteborg för att se konserten.
– Barbros två bröder Hans och Stefan, samt en svägerska, kommer att sitta i publiken, säger Wadell glatt.
Kommer ni att känna extra press då?
– Nja, inte extra press kanske men extra roligt är det ju. Det känns väldigt fint. Jag hoppas förstås att hennes visor kommer att sjungas mycket framöver. De är så allmänmänskliga och är skrivna med ett vardagsspråk. Hon satte djupa spår som lever kvar, det känns fint. Men det här är nog den sista större Hörberg-konserten jag gör, sen lämnar jag över stafettpinnen.
Ulrika Wadell och hennes barnbarn Ellen Eriksson, 17 år, övar tillsammans inför konserten i Musikens hus på lördag.
Överlämningen av stafettpinnen verkar faktiskt redan vara på gång. Förutom Thomas Ljung på bas och Sören Andersson på klaviatur har Ulrika Wadell även bjudit med sig några familjemedlemmar: sonen Viktor Svensson och barnbarnet Ellen Eriksson. Hon låter också klurigt meddela att de kanske kommer att gästas av ännu yngre förmågor.
– Utan de här lekkamraterna hade det nog inte blivit någon konsert. Visorna gör sig också väldigt bra med bara en gitarr, men det är roligt att få göra dem i ett lite större format.
Att över huvud taget få chansen att uppträda med sin familj på det här sättet tycker hon är fantastiskt. Det är något hon har tänkt på flera gånger under repetitionerna.
– Ibland när jag står där och tittar på min son eller mitt barnbarn så är det svårt att hålla tårarna borta. Vi blir lite jämnåriga när vi står där på scenen allihopa, man blir lite rörd av situationen.