Hösten smyger sig nära inpå knutarna och utanför skyltfönstret till Batu Arslans trafikskola på Drottninggatan strosar folk förbi i drivor av gula höstlöv. Den här hösten kan Batu liva upp de grå mornarna med en peppig låt där han själv är huvudperson.
Sedan 2006 åker han med jämnt intervall till halkbanan i Kumla med sina elever. Där blev han nyligen överrumplad av vännen Jens Söderkvist, som arbetar som platschef på Trafikcenter Kumla.
– När jag klev in med mina elever drog Jens igång en låt på en stor bluetoothögtalare i receptionen och jag undrade först om han hade blivit så gammal att han börjat lyssna på dansband. Han hyssjade på mig och ju mer låten gick fattade jag ju att den handlade om mig. Jens hade gjort den via AI och nu har jag fått låträttigheterna, berättar Batu Arslan.
Redan de första gitarriffen röjer det svängiga dansbandsgunget och låten bjussar även på en tonartshöjning. Låten är en oslagbar egoboost med låtrader som "Med Batu vid ratten blir det alltid en succé. Han är mannen med planen, han gör det med stil".
Det där med att hamna mitt i ett musikaliskt rampljus är han inte helt bekväm med.
– Nej, jag tycker sånt här är jättejobbigt, men mina elever som hört låten tycker det är skithäftigt. Jag blev väldigt rörd och självklart är jag extremt smickrad, men det känns samtidigt lite skämmigt. Jag är bra på att ge andra positiv feedback, men dålig på att själv ta emot komplimanger. Jag har inga problem att ta plats när jag är i min yrkesroll, men privat är det annorlunda.
Fast har man väl fått en egen låt får man skyffla bort Jante från sin axel. Nu har Batu Arslan delat melodin på trafikskolans sociala medier.
– Jag lade bland annat upp den på vår Tiktok och det är redan 1 035 som lyssnat på den, berättar han.
Den som utan konkurrens spelat Batulåten flest gånger är hans egen fru.
– Hon spelar den i bilen och lägenheten hela tiden. Vart vi än åker nånstans drar hon igång den. Hon hade även på förslag att jag skulle byta ut plinget när man öppnar dörren på trafikskolan mot låten, men det kommer aldrig hända. Jag hade ju dött varje gång, säger Batu Arslan och skrattar gott.