Anna–Lena Ramstedt har ett ambulerande kontor. Ibland sitter hon i lokalerna på Upplandsgatan, ibland på Västgötagatan. En av hennes första uppgifter är att göra två förvaltningskontor till ett.
I november i fjol presenterade kommunen förslaget att slå ihop socialförvaltningen med vård- och omsorgsförvaltningen. Då fick också Anna-Lena Ramstedt frågan om hon kunde tänka sig att bli chef för den sammanslagna förvaltningen.
– Jag funderade ganska länge innan jag tackade ja till tjänsten. Jag blev förvånad och glad men också väldigt eftertänksam då det är ett stort och ansvarsfullt uppdrag, säger hon.
Vad fick dig att tacka ja?
– Jag ser att det finns samordningsvinster mellan förvaltningarna. Jag har ju jobbat nära socialförvaltningen hela tiden och vi har samma frågeställningar och lagstiftning att förhålla oss till och redan i dag samarbete i individärenden.
I april slogs förvaltningarna ihop och hittills tycker Anna-Lena Ramstedt att det fungerat bra.
– Visst kan det finnas en viss oro, det finns det alltid vid förändringar. Men jag har även fått höra väldigt mycket positivt från medarbetarna. De är ju väldigt engagerade och vill utveckla verksamheten.
Känner du dig någon gång som en superchef, när du fick ta dig an dubbla förvaltningar?
– Nej, jag tänker inte på det sättet. Jag tänker att jag fick ett uppdrag för att det finns en möjlighet för kommunen att hitta samordningsvinster. Så tänker jag.
Till att börja med har hon fokuserat på att två förvaltningskontor ska bli ett.
– Men det mest fantastiska är att våra medarbetare tar egna initiativ till samarbeten. Vi har redan kunnat hjälpas åt på ett helt annat sätt. Vi drar nytta av kompetensen över gränserna för att förebygga placeringar. Det finns en fantastisk kraft hos medarbetarna.
Redan från början var det dock bestämt att Anna-Lena Ramstedt skulle få någon form av stöd. Men hon ville själv landa i vilken typ av stöd hon behöver. Det har hon gjort nu.
– Det har tagit ett tag att fundera på det, och på vad organisationen behöver. Jag har kommit fram till att jag behöver en biträdande chef, som kan avlasta mig med utvecklingsarbetet. Det är väldigt många nya lagstiftningar på gång i det här området. Vi kommer att behöva jobba med omställning i hela förvaltningen.
Du ska hålla budget samtidigt som du har med människor att göra, hur balanserar du det så att människor inte far illa?
– Vårat fokus är att ge brukaren den insats som han eller hon har rätt till, utifrån svensk lagstiftning och politikens styrning. Budgeten finns där men vi kan aldrig neka någon en insats som man har rätt till. Oavsett budget så är det behovet hos individen som styr utifrån gällande regler.
– Det vi kan titta på är om vi jobbar på rätt sätt, eller om vi kan jobba på andra sätt. Men det är fortfarande lagstiftningen som styr. Sedan kan man tycka vad man vill om den. Men vi får förhålla oss till vad den säger.
I dag har förvaltningen 1 300 tillsvidareanställda och ett par hundra timvikarier. Det är människor som arbetar med andra människor och ibland blir det fel.
Anna–Lena Ramstedt tycker att det är viktigt att man lär sig av det som går fel.
Det är du som får ta smällen när incidenter inträffar, hur hanterar du det?
– Vi har mycket positivt som händer dagligen, vilket skapar stolthet och glädje. Men självklart inträffar det saker ibland, som inte alls är bra. Jag kan bli både besviken och ledsen och man får lära sig att hitta strategier för att hantera detta på olika sätt. Det viktiga är att vi tar lärdom, även av de tuffa händelserna. Det gäller att stanna upp och reflektera, titta vad som har hänt och vad vi kan lära oss av det.
Anna-Lena Ramstedt tror dock inte att Katrineholm sticker ut.
– Jag tror inte att vi har fler brister än någon annan kommun, men vi är väldigt duktiga på att uppmärksamma dem, att skriva avvikelser. Det är positivt, för då har vi möjlighet att förbättra oss. Avvikelser ska man inte se som något negativt.
Vilka utmaningar ser du framöver?
– Kompetensförsörjningen är en av de största utmaningarna. Det är likadant i hela Sverige. Man måste bland annat möta upp med teknik, digitalisering och hitta andra arbetsmetoder.
Du tror alltså inte att människorna som jobbar inom vården och omsorgen kommer att bli flera?
– Om man tittar på utvecklingen, så som Sveriges kommuner och regioner beskriver den, så kommer vi att slåss om samma personer inom flera branscher. Man måste titta på andra sätt att jobba i framtiden.
Anna-Lena Ramstedt räds dock inte utmaningarna. Hon trivs.
– Det här är ett fantastiskt jobb. Det görs väldigt mycket fint och jag skulle inte klara det här jobbet om inte alla medarbetare fanns och bidrog till helheten.