Tills döden skiljer oss åt min älskade

Det är inte mycket som är sig likt längre. Nästan ingenting alls.
Men ett försvinner aldrig. Kärleken består och då vill man naturligtvis leva tillsammans.

Katrineholm2012-02-25 11:00

Edvin Pettersson, 97 år, klappar hustrun Valborg, 91 år, på kinden. Han tycker hon är fin i vit blus, pärlhalsband och vacker sjal i vårgranna gröna färger. Valborg ser fräsch och pigg ut, men för Edvin är äktenskapet inte som det var en gång. Valborg minns sämre, det går inte att prata med henne.

- Hon säger inte mycket, hon har pratat färdigt, säger Edvin vemodigt, men i hans grumliga ögon är det varmt när han tittar på kvinnan han varit gift med sedan 1939.

I oktober för fyra år sedan tog det självständiga livet i Katrineholm slut. Barnen oroade sig för föräldrarna och det blev för tungt för Edvin att sköta Valborg hemma. I Katrineholm finns det bara ett vårdboende där man fortsätta bo tillsammans även om en av makarna är i behov av mycket vård. Edvin och Valborg har lägenheterna bredvid varandra på Furuliden.

- Vi har fyra dubletter; antingen i lägenheterna bredvid varandra, eller också bor man i samma lägenhet. Det är fantastiskt att kunna erbjuda den här möjligheten, så att de slipper skiljas åt, berättar områdeschef Cecilia Olsson, som brinner för sitt jobb.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om