När vi kliver in på Peter Pedersens kontor möts vi av två bilder. En av dem är en välkomponerad bild av Peter, hans fru och tre av deras gemensamma barn. Den andra är ett porträtt av en solbränd man som tittar rakt in i kameran. På huvudet har han ett cyklop och en snorkel hänger löst på hans vänstra sida. Det är på sätt och vis honom vårat samtal kommer att handla om. Mannen heter Kristian och är Peters son. Kristian skulle precis starta en dykarklubb och var snart fyllda trettio när han avled i en dykningsolycka 2013. Sonens bortgång blev förstås ett hårt slag för familjen och tatueringarna blev ett sätt att hantera traumat.
När han tar av sig tröjan händer det att folk stannar upp. De reagerar kanske för att porträtten är så realistiska, kanske för att de är ovana att se någon i hans ålder ha så många och stora tatueringar, tror han.
– Jag minns särskilt en gång i Kroatien. Jag hade tagit av mig tröjan i hettan och hörde plötsligt hörde jag två svenska kvinnor prata om hur osmakligt de tyckte att tatueringarna var. Min fru vände sig om och sa ifrån. Jag gick istället fram till dem och berättade att på ryggen hade jag samlat min familj, på bröstet däremot kunde de se en minnestavla för min son. När de fick höra historien bakom ändrade de attityd, berättar Peter Pedersen.
Det började med en ros i Köpenhamn när han var 18 år gammal. Rosen fick så småningom sällskap av en sjöjungfru och ett skepp tillsammans med familjemedlemmarnas namn. Här försöker Peter Pedersen gestalta hur hans släkt kom till Danmark från Spanien för många år sen. Tatueringarna sträcker sig vidare, upp över axlarna och bröstet. De sprakar av färg och på högra bröstet har han en klocka.
– Det är faktiskt ett dykarur, inte en klocka, rättar han mig snabbt och fortsätter.
– Kristian bar med sig ett dykarur, när han avled stannade uret och vi kunde se hur dags det hände. Uret symboliserar olyckan, fortsätter han.
Efter uret börjar färgerna bli mer sparsmakade för att sedan helt försvinna. Tatueringarna på andra halvan av kroppen saknar färg.
– Det representerar tiden före och efter olyckan, förklarar Peter Pedersen.
Till helgen ska han besöka en av sina döttrar när ett av barnbarnen fyller tre år. Samma dotter står bakom de flesta av hans tatueringar. Hon har precis som sin mamma och sina syskon flera tatueringar.
– Till och med min fru har tatuerat sig, så nu är vi tatuerade allihopa, skrattar Peter Pedersen.
Flera av de andras tatueringar handlar om Kristian. Hans yngsta son har precis fått bland annat en symbolisk trappa som leder upp till himlen intatuerad av samma syster. Kristian hade också många tatueringar, hade han levt idag hade han säkert också varit täckt av dem, tror Peter Pedersen.
Under helgens kalas tror han alldeles säkert att familjen kommer diskutera hur minnestavlan ska utvecklas vidare, för än är han inte klar, inte på långa vägar.