Musan Malovics fru Abedina och Kajsa Hedin betraktar vattnets förstörelse vid en översvämning av lotterna 2018.
– Det är viktigt att kunna vara där och pula lite. Det är värt så väldigt mycket för mig.
Pensionären Birgitta Wahlström väntar ut vintern i sin etta på Norr. Ännu är det långt kvar innan årstiden töat bort och jorden vaknar till liv igen; långt kvar innan tomaterna kan plantsättas – och regnen börjar falla.
När det händer är Birgitta Wahlström en av kolonisterna i Lasstorp som drabbas hårdast. När diket alldeles intill hennes lott svämmar över, förvandlas hela täppan till en sjö.
Växterna är det ingen stor fara för, säger hon. Värre är det med uteplatsen hon låtit bygga åt sig. Träet tar oåterkallelig skada varje gång översvämningarna sker.
– Då går det inte att vara där. Jag köpte mig höga gummistövlar i fjol för att slippa bli våt. Men när det är som mest vatten går vattnet över kanten på stövlarna. Och min lilla hund skulle väl drunkna om jag släppte ner henne på marken!
Musan Malovic har odlat på Lasstorp i nio år. Han beskriver de återkommande översvämningarna som förödande.
Vattnet tränger in i hans växthus, där det förstör hans lökar och tomater, gurkor och bönor.
– De ruttnar och jag får kasta dem. De går inte att äta, för vattnet i diket är ju inte rent.
Så länge Lasstorpsdiket inte svämmar över sina bräddar, älskar Birgitta Wahlström att vistas på sin lott.
– Jag brukar vara där hela sommaren. Det är så skönt att få komma ut i stället för att sitta ensam i lägenheten. Det är bra mot min värk att jag får röra mig lite, och så är det så himla härligt när de första tomaterna kommer. Jag älskar min lott.
Musan Malovic och hans fru trivs när de får påta i jorden, snacka strunt med grannarna, grilla och se på när barnbarnen leker. Lotten står för välbefinnande.
– Det är något vi också betalar för. Jag förstår inte varför inte kommunen kan hjälpa oss mot översvämningarna.
Kommunens mark- och exploateringschef Mats Lundevaller hamnade i en infekterad konflikt med kolonisternas föreningsstyrelse.
Koloniföreningens styrelse har stött på om det flera gånger. I höstas gick det så långt som till öppen e-postkonflikt, sedan samhällsbyggnadsförvaltningen signalerat att den enda säkra lösningen nog är att flytta de värst drabbade lotterna – eller hela området.
Idén är naiv, tycker styrelsen – inte minst med tanke på vad det skulle kosta kommunen att iordningställa en ny odlingsplats.
Föreningen kommer i ett sådant scenario att kräva att kommunen dessutom står för flytten av kolonisternas växthus, förråd, redskap och inventarier.
Musan Malovic är orolig för vad en flytt av området skulle innebära.
– Det skulle bli svårt för många av oss att ta oss till en annan plats i stan. Jag har själv varken körkort eller bil.
På koloniområdet finns 15 nationaliteter från nästan alla världsdelar. Föreningens ordförande Urban Lundin framhåller dels kolonins roll som integrationsarena, dels dess betydelse för de människor som kommit till Sverige med traumatiska upplevelser i kappsäcken.
– Man vet ju folk här som flytt undan mördarpatrullerna på Balkan. Det betyder oerhört mycket för deras psykiska hälsa att få glädjas åt sina odlarmödor.
Skulle kolonisternas gröna oas tas ifrån dem – vilket, enligt kommunen, inte är aktuellt i nuläget – skulle det vittna om både okänslighet och maktarrogans, tycker Lundin.
– Bara jag får behålla min lott kan jag till och med leva med översvämningarna. Den är värd så mycket för mig, säger Birgitta Wahlström.
Lasstorpsdiket på Norr har varit ett sorgebarn i många år. Nu uppges förarbetet med en rejäl rensning ha inletts.