"Äntligen", tycker nog vissa. "Enfald", rasar andra, som författaren Björn Ranelid. Sedan språkrådets ganska nytillträdda chef Lena Lind Palicki gått ut med att hon kommer att sluta skriva "de" respektive "dem" till förmån för "dom", har debatten rasat.
I sociala medier har debatten redan pågått i decennier. De som kan, retar sig på dem som skriver fel.
Niklas Linder är svensklärare på Järvenskolans högstadium och dessutom rappare.
För några år sedan gjorde han en rap-låt om "de och dem", med titeln "Magister Niklas lär dig skillnaden på de och dem".
– Jag var inte uppgiven, utan jag ville göra något kreativt om "de och dem", säger han.
Han tycker att de små orden är viktiga.
– Jag tycker att de är det. Jag är team Ranelid i frågan. Jag tror att språket blir fattigare om man tar bort "de och dem" och det är viktigt att det finns skillnader mellan tal- och skriftspråk. Absolut finns det sammanhang där det är okej att skriva "dom". Men då är det också okej att skriva "mej" och "sej" istället för "mig" och "sig". Men "mej" och "sej" svider mer i ögonen, för de flesta.
Niklas Linder tror att minskad läsning gjort att fler har svårt för "de och dem".
– Jag har inget minne av att man kämpade med "de och dem" när jag var barn. Läser man mindre måste mer tid läggas på grammatik, som de flesta tycker är tråkigt.
När eleverna kommer till sjuan, är det flera som inte kan hantera "de och dem".
– Det är ganska många i nian som inte heller kan det, tyvärr. Jag påpekar när det dyker upp fel i texterna och jag ägnar lektionstid åt det. Jag vill uppnå att "de och dem" är så inövat att det löper automatiskt, när eleverna skriver. Jag kan ägna lektioner åt det, men jag tror att lösningen ändå är att man "ser" språket, att man läser mer.
Språkrådets chef föreslår att ersätta "de och dem" med "dom". Men intressant nog ser inte högstadieläraren "dom" i elevernas texter.
– Det är oftast "dem" som skrivs där det ska vara "de". Eleverna har tidigt lärt sig att de inte ska skriva "dom", men de tycker att "dem" ser finare ut än "de". Jag ser ingen rörelse hos dem, att de vill skriva "dom".
När Niklas Linder låter eleverna skriva "fritt", göra låttexter eller dikter, säger han att de får skriva "dom" och "mej", hur de vill, konstnärlig frihet.
– Men det brukar de tycka är konstigt. De är vana vid språkets ramar, säger han.