Signalerna om ett uppdämt behov av ett nytt ställe för tonåringar att hänga på hade dykt upp tidigare, och idéerna hade så sakteliga börjat formas. När så Peter Sjögren och Nicklas Jonsson, båda musik- och kulturhandläggare på Studiefrämjandet, läste om de stora grupper av unga som väljer att fördriva sin tid på en snabbmatsrestaurang konkretiserades deras bild av situationen ytterligare.
– Det saknas en ordentlig fritidsgård, det måste finnas en plats där unga människor känner att de kan vara sig själva. Att som på Perrongen helt exkludera vissa åldersgrupper är fel väg att gå. För då hamnar en del utan alternativa ställen.
De båda har under lång tid upplevt hur fritidsverksamheten långsamt strypts i kommunen, genom att tidigare fritidsgårdar lagts ned en efter en. Ett ungkulturhus som Perrongen är inget fel i sig, säger de, men betonar vikten av att alla som kommer dit ska få känna sig som en del av gemenskapen. Peter Sjögren och Nicklas Jonsson vill agera språkrör för unga människor i kommunen, som de har nära kontakt med via olika yrkesverksamheter.
– Vi vill hjälpa till att öppna deras dörrar. Ungdomarna behöver också få vara med på sina egna villkor och få ta eget ansvar. Så byggs deras självförtroende och självkänsla upp. Fritidsledare har länge haft en viktig roll i att fånga upp unga i deras funderingar.
Planerna på en ny fritidsgård är ännu i sin linda, men första delen av projektet ska snart rulla i gång. Möten ska hållas med lokalpolitiker och kommunala verksamheter, undersökningar som skickas ut till skolorna ska mynna ut i en behovsanalys och Studiefrämjandets kontaktnät och resurser är redo att användas. Nicklas Jonsson och Peter Sjögren ger exempel på lyckade fritidsverksamheter i Flen och Linköping som går att lära sig av.
– Framgångsreceptet handlar alltid om att visa kärlek och respekt. Visst kan det finnas en särskild jargong hos tonåringar, men då gäller det att kunna samtala om vad som är rätt och fel.
Bådas vilja är att allt ska mynna ut i ett så brett samarbete som möjligt.
– Allra viktigast blir att höra med de unga själva hur de vill ha det. En förutsättningslös plats där de trivs och är trygga, med bra personal som kan prata med ungdomarna, vore bra. Då vågar de vara sig själva och kan utvecklas.