– Det är fantastiskt, även i mitt korta perspektiv. När jag började hade vi krämer och soppa på Tetra, lasagne kom färdig och vi bara värmde. Det gör vi aldrig nu!
På stora äldreboendet Lövåsgårdens centralkök lagar sju anställda lunch och middag till 400 äldre på tre boenden och 200 barn på Östra skolan dagligen. Omkring hälften av Katrineholms tio äldreboenden lagar maten på plats, liksom alla skolor utom två – men nästan ingen av förskolorna, enligt Susanne Larsson, en av två måltidschefer i kommunen.
Katrineholm har under ledorden "mat är liv och lust" hög svansföring i matfrågan, med ambition om allt mer närlagat, stjärnkocksevenemang och nomineringar till priser.
– Det händer väldigt mycket, säger Larsson och berättar stolt om andelen ekologisk och närproducerad mat, som stigit successivt till årets 34 respektive 10 procent.
– Vi vill vara klimatsmarta, vi går igenom energiförbrukning i köken. Köttet har bytts till svenskt och vi försöker minska på det.
Men utmaningarna är stora. Kockbrist har lett till ett "väldigt rörigt år" medger Larsson, och neddragningar har medfört att allt färre avdelningar kokar till exempel egen potatis.
En trappa upp skrapar Ann-Marie Johansson, undersköterska, ned ekologisk pannkaka (köpt från Laholm, 6 kg för 138 kronor) i komposten.
– Det är väldigt mycket svinn, det känns inte bra, säger hon och får medhåll av kollegan Merita Demirovic.
Kommunen slänger mat för 2,5 miljoner kronor årligen, och slösaktigast – 100 gram per servering – är äldreomsorgen, enligt kommunens kost- och måltidsservice.
Atina Duric önskar att avdelningarna kunde beställa mer exakt. Men det är svårt och tiden är knapp, uppger en undersköterska. Personalen tillåts inte heller äta eller ta hem brukarnas mat, men det vore kanske ingen dum idé, svarar de när Kuriren frågar.
Någon gång tar maten i stället slut. Då lagar Duric kök extra och levererar med sina privata bilar.
– Det tar max 15 minuter.
För maten har fem äldre damer på en avdelning bara lovord.
– Det är väldigt bra! Och fantastiskt att man får annat om man inte tål, säger Elina Lempinen Johansson.
– All mat har blivit bättre. Mycket långt tillbaka kom färdiga tallrikar från Kullbergska, instämmer Ann-Marie Johansson.