Poliserna som kom till adressen där kvinnan var uppfattade att hon inte mådde bra och beslöt att hon skulle föras till en akutmottagning i Nyköping.
På väg till polisbilen började kvinnan kränga med kroppen och sparka mot poliserna. De satte hand- och fotfängsel på henne och la henne på mage i polisbussen. Vid Åsporten sa kvinnan att hon ångrade vad hon gjort och att hon skulle hålla sig lugn resten av resan. Kvinnan fick sätta sig upp, men hon drog plötsligt, enligt domen, upp båda benen och sparkade den ena polisen i magen. Sparken träffade polisen dels i skyddsvästen, dels i magen.
Polisen har beskrivit i rätten att han satte sig närmare kvinnan för att hålla i hennes ben. Hon spottade honom då i ansiktet och spott träffade hans öga och mun. Han tycker inte att det är något man ska behöva bli utsatt för som polis, har han sagt.
Kvinnan fick sedan ligga på mage resten av resan till Nyköping, där det framme på sjukhuset konstaterades att hon var berusad.
Hon själv har i rätten förnekat det hon anklagats för; våld mot tjänsteman och förgripelse mot tjänsteman. Hon har också sagt att sparken är ett sådant angrepp som poliser i tjänst får ha beredskap för.
Tingsrätten håller dock inte med henne. Polisens berättelse är trovärdig och får stöd av hans kollega. Kvinnan ska därför dömas till skyddstillsyn och till att följa socialtjänstens vårdplan. Hon ska också betala 10 000 kronor i skadestånd till den drabbade polisen.