Sedan 60-talet har den varit enda möjligheten att frakta djur och större maskiner till Valdemarsö. Från början var färjan, som mer liknar en flotte, vevdriven.
– Senare bytte vi ut veven mot en liten utombordsmotor på tio hästkrafter.
Det säger Hazze Malmgren, som är en av drygt 30 sommarboende på Valdemarsö. Ön ligger 150 meter ut i norra delen av sjön Valdemaren, norr om Sköldinge.
Färjan är tio, tolv kvadratmeter stor och är fäst i en lina under vattnet för att inte driva iväg. Den används bland annat för att transportera nötkreatur till ön. Men den kan också rymma en personbil med släp.
Under åren har färjan lagats och underhållits, men nu behöver den bytas ut. En ny färja beräknas kosta runt 1,2 miljoner kronor. Pengar som de boende nu vill få hjälp att betala.
– Vi har en ekonomisk förening som heter Valdemarsöns förvaltning. Vi söker bidrag till färjan från olika myndigheter, säger Hazze Malmgren.
Men hittills har han inte fått napp.
– Länsstyrelsen och Jordbruksverket säger att de inte kan ställa upp. Vi har också sökt bidrag från Katrineholms kommun.
Men inte heller kommunen vill hjälpa till. Ärendet togs upp på kommunstyrelsens sammanträde nyligen. Kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) hänvisar till riktlinjerna för kommunala bidrag till enskilda vägar, där det bland annat står att bidrag inte ges till färjeleder.
– Vi var eniga om att inte bevilja bidrag. Vi bedömer att det inte är kommunens angelägenhet. De får lösa det på egen hand, säger Göran Dahlström.
Föreningen menar att ön är intressant även för andra än sommargästerna.
– Det är en väldigt fin och trevlig ö. Folk kommer bland annat för att titta på Ramunderborgen, en gammal stenlämning, säger Hazze Malmgren.
Men besökare får inte använda färjan, den förbehålls tomtägarna. I stället hänvisas de till en intilliggande gångbro.
Om föreningen inte får några bidrag, tvingas öborna stå för kostnaden för en ny färja själva.
– Det blir 30–40 000 kronor per tomt, säger Hazze Malmgren.
Han bor i dag i Södertälje och var en av de första att skaffa sommarstuga på ön, i mitten av 1960-talet.
– Jag hade varit i Katrineholm och besökt SKF. På väg hem stannade jag i Flen för att köpa en tidning och såg en broschyr. "Eget kräftvatten i den klara sjön Valdemaren", stod det. Då åkte jag ut och köpte en tomt direkt.