Det konstaterade kollegorna på Västra Sörmlands räddningstjänst en dag runt fikabordet. Åsa Björnlund gjorde slag i saken och nominerade Helena. Men nomineringen, den står hela laget för.
– Nu börjar jag nästan gråta, säger en märkbart rörd Helena efter att hon fått höra kollegornas nominering.
Helena är ensam kvinna bland brandmännen, men vill inte göra en stor sak av det.
– Många kvinnor skulle klara av det här jobbet, men har valt något annat.
Det var emellertid ingen självklarhet att Helena skulle arbeta på brandstationen. Det var med viss förvåning som hon kom in på brandmansutbildningen för tre år sedan. Skulle hon byta bana när hon var närmare 40, undrade hon och blev äldst i klassen.
Den senaste månaden har hon överlåtit bränderna till sina kollegor för att sola hemma i Strängstorp, bara några kilometer från brandstationen. Där bor hon tillsammans med sin sambo Tommy. De kan göra nästan vad de vill i livet, berättar hon. Hon har en känsla av att hon kommit dit hon vill och när hon får frågan vad hon drömmer om behöver hon tänka efter.
– Det skulle vara en resa till Chile. Jag föddes där, men har inte besökt landet sedan dess, säger hon och fortsätter:
– Jag har blivit bättre på att våga ge mig ut i okända saker. Det brukade kännas obehagligt.
Långa resor med flygplan brukade göra henne nervös, men efter att ha mött sin rädsla är drömmen om Chile inom räckhåll. Det är att hon vågat satsa som tagit henne hit, konstaterar hon.