Det rådde brist på boendeplatser för den stora skaran av ensamkommande barn som kom till Katrineholm under fjolåret. Och det höga trycket på socialsekreterarna som arbetet med barnen medförde, fick socialförvaltningen att i december 2015 Lex Sarah-anmäla sig, då medarbetarna inte hann med att genomföra alla utredningar korrekt.
Men den ovanligt höga arbetsbelastningen i vintras har under året klingat av och alla barnen som anlänt har erbjudits plats någonstans. Majoriteten placerades på HVB- eller familjehem i andra kommuner, efter att Katrineholms kommun köpt boendeplatser.
– Barnen placerades där det fanns utrymme, helt enkelt, säger Lorraine Fröberg, chef på socialförvaltningen.
Under förra året placerades ungefär en tredjedel av de ensamkommande barn som kom till Sverige i en annan kommun än den som Migrationsverket anvisat barnen till, enligt statistik som Sveriges Radio Ekot tagit fram. I år har olika medier rapporterat om att flera kommuner väljer att hämta tillbaka barn. En orsak är de höga kostnaderna för boendeplatser i andra kommuner, en annan att socialtjänsternas arbete förenklas när barnen bor i den egna kommunen.
Fram till nyligen hade inte Katrineholms kommun något eget HVB-hem för nyanlända barn, men sedan början av hösten finns ett sådant, dit barn och unga återvänt från andra kommuner. Å andra sidan finns exempel på barn och unga som fortfarande placeras på boenden i andra kommuner.
– Hur vi kommer att göra framöver beror på hur regelverket förändras.
I december klubbas nästa års statsbudget igenom i riksdagen. Där återfinns bland att förslag om att sänka ersättningen till kommuner för ensamkommande barn, och att omflyttning av barn mellan kommuner bara får göras genom särskilda överenskommelser. Ett scenario är då att ännu fler kommuner väljer att hämta tillbaka barn.
– Förslagen kan innebära problem och svårigheter om vi tvingas ändra våra avtal med andra kommuner och det kan också bli en ekonomisk fråga för oss.