Fredrik Beijar är åklagare vid åklagarkammaren i Nyköping och har varje vecka samtal med unga personer, som begått brott som snatterier.
‒Jag får ganska mycket snatterier. De som är mellan 15 och 18 får straffvarning. De får komma hit och jag pratar med dem och berättar vad de fått för straff om det blivit rättegång. De flesta kommer inte tillbaka, säger han.
Oftast skulle de unga snattarna ha fått låga bötesstraff i tingsrätten, men hamnar också i belastningsregistret i fem år. Med straffvarning är tiden tre år.
Det är inte bara värdet på varan som avgör om tillgreppet räknas som stöld eller snatteri, förklarar Fredrik Beijar.
‒Om du stjäl ett tuggummi i en butik och gömmer det i en specialpreparerad väska är det stöld, oavsett värdet. Snatterier är impulsbetonade. En kategori snattare består huvudsakligen av missbrukare, som inte bryr sig och redan har så många skulder. De tar ett sexpack öl och går ut ur affären. Jag förstår att handlarna blir förbannade på det beteendet.
Att mindre brott "äts upp" av större brott kallas för förundersökningsbegränsning.
‒Det är ett sätt att spara utredningsresurser. Om någon misstänks för flera brott plockar man bort de mindre brotten. Men om affären kräver skadestånd ska vi vara mer restriktiva med att inte åtala för de mindre brotten, säger Fredrik Beijar.