En gång i veckan träffas Lena Jepsen och NCC:s Jakob Carlsson för uppdatering och närtidsplanering av skolbygget.
Stängsel, stängsel, överallt byggstängsel; schaktmaskiner, karlar klädda i gult och maskiner som bankar, slår och gräver.
Obehöriga äga ej tillträde. Men för drygt tusen elever, deras lärare och annan skolpersonal är detta en ny vardag de måste förhålla sig till.
De är omringade av byggen.
Vid Järvenskolan Södra byggs idrottshallen ut. Vid Tallås är Läroverksgatan avstängd för anläggandet av en gång- och cykelbana. Tvärs över samma gata reses ett nytt flerbostadshus. Och så, bakom Tallåshuset, själva epicentrum: utbyggnaden som blir fundamentet för den nya storskolan.
Byggprojekten är planerade sedan länge. Avstängningen av Läroverksgatan kom dock som en överraskning för skolan.
– Där var tajmingen dålig, kan jag tycka. Den påverkar skolbusstrafiken och alla elever som ska ta sig till Plättis och Röda huset. Först ville man också stänga Tallås huvudentré. Men vi kan ju inte ha bara en in- och utgång till skolan, säger Lena Jepsen.
Hon för vanligtvis en ganska tillbakadragen administrativ tillvaro. I uppdraget som skolans byggkoordinator är hon däremot i händelsernas centrum – med allt vad det innebär. För säg det bygge som löper helt enligt plan och oproblematiskt.
– Bygget tar mycket av min tid. Men det är kul!
En gång i veckan träffar hon NCC:s platschef Jakob Carlsson för en lägesgenomgång. Dagen då tidningen är på besök, gör de bland annat en översyn av de ytor bakom Tallås där markarbetena pågår. Arbetet med att påla för utbyggnadens grund har pågått sedan slutet av augusti.
Oljudet har inte gått någon förbi.
– För jävla jobbigt, beskriver Albin Born i klass 7H på Tallås.
– Alltså, ibland håller de på hela dagen, klagar Novalie Lindfors i samma klass.
Pålningen har seglat upp som ett missljudande störningsmoment för såväl elever som pedagoger. Från 06.30 på morgonen, till och från under fyra dagar i veckan, ekar smällarna monotont mellan skolans huskroppar.
”Som att vara på en Finlandsfärja”, säger en lärare om vibrationerna.
Johanna Uebel har sin arbetsplats vägg i vägg med pålningen.
– Jag lägger scheman och då är det mycket att tänka på. Nu är det svårt att hålla minsta tanke kvar i huvudet. Då är jag ändå bra på att fokusera.
En kollega tittar förbi och säger surt:
– Jag förstår inte varför de börjar med det här när sommarlovet är slut. Om det är kommunen eller NCC som planerat så illa vet jag inte. Men många elever förlorar flera veckors kunskapsinlärning på det här.
Johanna Uebel har svårt att koncentrera sig på arbetet medan den bullriga pålningen pågår utanför fönstret.
– Märker man, som lärare eller elev, att det är ohållbart får man gå till skolledningen, säger Jepsen som berättar att hon i några sådana fall har lyckats hitta evakueringslokaler i Röda huset.
Utan buller och bång blir det ingen ny skola. Så härda! Härda! För allt vad ni är värda!, uppmanar skolledningen. Vid månadsskiftet ska pålningen vara klar.
På Södra är det lugnare, även om det emellanåt bullrar också från bygget av Järvenhallens annex. Idrottshallen byggs ut av två skäl:
– Dels för att vi blivit fler elever, dels för att antalet idrottstimmar nästa år ska utökas för alla högstadiets årskurser. Men vi kommer att vara trångbodda i hallen även efter utbyggnaden, konstaterar Jepsen.
Efter sommarlovet har idrottsundervisningen skett utomhus. Det har varit mycket orientering på åsen och ett evigt rännande till och från Backavallen. Nu flyttar eleverna inomhus, till nuvarande Järvenhallen men också Duveholmshallen och Friskis och svettis.
Meningarna om storskolans fördelar går isär bland niorna Tilde Wennergren, Lusie Hayrapetyan, Maggie Dalle, Nils Gustafsson och Ban Muhammad.
Södras elever kan följa byggutvecklingen genom korridorsfönstren. Där sitter en grupp nior hukade över sina läsplattor. Maggie Dalle är glad över att inte behöva gå i den nya skolan.
– Det skulle vara jobbigare, tror jag, att gå i en så mycket större skola.
Lusie Hayrapetyan håller inte med:
– Det skulle vara spännande! Jag skulle gärna ha velat uppleva en helt ny och modern skola.
I delar av personalen finns fortfarande en känsla av att inte ha fått vara med och påverka utformningen av skolbygget. Besluten har tagits över deras huvuden av politiker och förvaltningschefer, känner vissa.
Att hålla på att gnälla tar bara en massa onödig energi, tycker Torgny Jeppsson. Han har undervisat på Södra i 38 år. Visst är tanken på att lämna den lite sorglig, säger han.
– Men vad är en skola, egentligen? Det är eleverna, vi i personalen och ett schema vi ska förhålla oss till. Först därefter kommer rummet. Människorna är viktigast.
Det är människorna, inte skolrummet, som är det viktigaste, påpekar läraren Torgny Jeppsson.
Albin Born, Novalie Lindfors och deras kompisar i 7H på Tallås har ett SO-prov för ögonen. Vad som egentligen byggs utanför klassrummet har de sämre koll på.
”Ett hus”, säger en flicka. ”En särskola?”, gissar en pojke.
– Det ska bli en utbyggnad, säger Måns Sjögren.
Att den faktiskt blir deras nya skola när de börjar i nian får dem att höja lite på ögonbrynen. Jaså?
För att den nya skolan till fullo ska upplevas som en helt ny skola, måste först nuvarande Tallås renoveras. Det arbetet ingår inte i den byggetapp som nu pågår.
Lena Jepsen hoppas att renoveringen inte ska dra ut på tiden.
– Vi har väntat länge på den nya skolan. Allra helst vill vi att den ska gå igång pronto. Det är viktigt för personalen att det inte blir så splittrat mellan gammalt och nytt och att de inte behöver springa mellan skolhusen. Det är ingen bra arbetsmiljö, säger hon.
De har halvdan koll på vad som egentligen byggs. Men när de börjar nian lär Måns Sjögren, Melvin Sarajärvi, Albin Born och Novalie Lindfors vara varse.
Rashad Awla jobbar som skolvärd. Han har inget emot status quo och förstår inte varför kommunen lägger så mycket pengar på att bygga nytt.
– Vi har ju redan en fin skola. Vad vi behöver pengarna till, är mer personal. Dessutom … jag springer gärna emellan. Jag orkar! Jag blir glad och får ork av att hjälpa eleverna.
Strax före lunch tystnar pålningen för ett slag. Johanna Uebel kan hålla kvar tankarna på schemaläggningen. Lena Jepsen och Jakob Carlsson avslutar veckomötet. 7H gnuggar sina geniknölar.
I ett arbetsrum på Tallås packar Sebastian Agelin väskan inför sina eftermiddagslektioner på Södra. Han är inte odelat positiv till hur processen fram till byggstart har hanterats, men ser fram emot dagen då storskolan står färdigbyggd.
– Det som är mest positivt är att det skapas utrymme för alla elever. Det är toppen!, tycker han och försvinner ut i korridoren.
Mot lunchtallrik i Kupolen. Eller utmed stängslen på Läroverksgatan. Eller förbi byggarbetarnas baracker och upplagen av materiel. Strömmarna av elever och lärare går åt olika håll men i långa loppet åt samma – mot framtidens skola.
Och de härdar. För allt vad de är värda.
Skolvärden Rashad Awla tar en fikapaus i springet mellan Södra och Tallås. Varför lägga pengar på en ny skola? undrar han.