Regnet stod som berömda spön i backen. Mörka moln samlades över grusplanen ute vid Stalls Backe IP och vattenpölarna fick även de skitigaste av skor att se än mer miserabla ut.
Men detta skrämde knappast bort onsdagens bilbingo-gäster. Köerna till båsen ringlade sig långa för att köpa bingobrickor, duttpennor och annat man måste utrusta sig med innan tävlingarna drar igång.
I en bil, precis intill där Kuriren parkerade, ekar skratten lång väg. Rutorna är nervevade med paraplyn som sticker ut på varje sida för att skydda mot regnet. En liten lätt knackning på rutan och en presentation senare är vi inbjudna till baksätet på bilen intill. Där inne sitter Susanne och Camilla tillsammans i framsätet. Vännerna som för andra gången besöker grusplanen för en bilbingo-kväll.
– Ja, detta är andra gången som vi är här. Vi hade hört innan den första gången att det skulle vara väldigt festligt och det var det, säger Susanne.
Camilla tillägger:
– Man har sådana fördomar och undrar vad det är för folk som åker på sådant, men det är verkligen människor i alla åldrar och det är jättetrevligt. Det är verkligen roligt, fast man inte tror det och folk kanske inte vågar erkänna det heller.
De sitter i framsätet och skrattar tillsammans. Tävlingarna ska dra igång om 20 minuter och Susanne berättar hur det gick förra gången.
– Vi skrattade så mycket så att vi missade några nummer. Men det gick bra ändå. Eller, det gjorde det inte alls för vi vann ingenting. Det var en kvinna i en bil intill oss som hyschade oss, man får inte ha för roligt!
Camilla berättar att hon är fascinerad över de som är rutinerade bingospelare och skrattar glatt åt alla rutiner de har för sig.
– Det är helt galet, man ser verkligen och lär. Skiner solen, då sitter de utanför bilen eller också i bilen med handdukar på rutorna så att det inte ska bli för varmt. Och nu när det regnar sitter de i bilen med paraplyn ut genom fönstret så att det inte regnar in men som gör att man ändå hör vilket nummer som ropas upp.
Är det mycket blandade åldrar?
– Verkligen! Det var många ungdomar förra gången faktiskt. Inte sådär så att de åkte med föräldrarna eller mormor och morfar utan de kom hit i egna bilar.
Susanne har tejpat fast sina bingobrickor på en matbricka. Camilla hade ingen sådan, men sitter med något annat i knäet.
– "Ta med en skärbräda!", sa hon, då gjorde jag det, säger Camilla och skrattar glatt igen.