De är nästan genomskinliga och placeras någonstans på överkroppen. Där kan plåstren sitta kvar i flera dygn. Det smärtstillande medlet verkar sakta genom att tränga in genom huden och vidare ut till blodet.
När morfinplåstren kom ut på marknaden på allvar i början av 2000-talet sågs de som ett stort framsteg. Plötsligt fanns en alternativ metod till tabletter och sprutor, när patienter med svåra smärtor skulle behandlas. Plåstren har sedan dess blivit den dominerande vårdformen på området, särskilt till äldre människor, men på senare tid har flera risker och problem med användningen kommit till ytan. En som slagit larm är Yngve Gustafson, professor i geriatrik vid Umeå universitet.
– Morfinplåster används oprofessionellt i dag och skrivs ut allt för frikostigt. Behandlingen kräver en väldig noggrannhet och därför måste frågan lyftas, säger han.
Efter några kritiska uttalanden i media översvämmades Yngve Gustafson av respons. Det handlade dels om kraftiga reaktioner från läkare, som inte känner igen sig i forskarens bild, dels om anhöriga som tvärtom bekräftade hans uppfattning.
– Bland de hundratals som hört av sig är en vanlig berättelse från människor vars föräldrar avlidit kort efter att ha börjat behandlas med morfinplåster. Nyligen pratade jag med dottern till en 92-årig kvinna med begynnande demenssjukdom. Läkaren på boendet hade ordinerat fentanylplåster på 12 mikrogram till den gamla kvinnan. Det är en dödlig dos för någon i hennes ålder och kan orsaka andningsuppehåll.
Yngve Gustafson har i sitt arbete noterat "en enorm ökning" av förskrivna morfinplåster. De används bland annat på äldreboenden och inom hemtjänsten, och patienterna är ofta i sina sista år, varav många är drabbade av demens.
– Personer med demens blir i princip alltid mer dementa när plåstren används, eftersom läkemedlet hämmar en signalsubstans i hjärnan som personerna redan har brist på. Andra biverkningar är illamående och förstoppning. Vissa är extremt känsliga och då kan hunger- och törstsinnet helt försvinna.
Kerstin Jorsäter-Blomgren är forskare på Mälardalens högskola, med inriktning mot äldre och läkemedelsbiverkningar. Hon berättar om studier som visar att andelen äldre som har smärtproblem är stor, och att äldre personer får biverkningar i högre grad än andra grupper, relaterat till en ökad förskrivning, sjuklighet och känslighet.
– Morfinplåster bör förskrivas med stor försiktighet. Det är en tilltalande behandlingsform med flera fördelar, men det gäller att förstå att plåstren är mycket potenta. Ibland slarvas det också med att göra ordentliga smärtanalyser, som kan bero på kunskaps- och tidsbrist hos både läkare och sjuksköterskor. Den problematiken har funnits länge.
För att undvika att plåster skrivs ut i onödan säger Kerstin Jorsäter-Blomgren att samarbetet mellan exempelvis läkare och övrig vårdpersonal i läkemedelskedjan behöver bli bättre, att det är viktigt att smärtbedömningar av varje patient görs noggrant och att översyn av deras läkemedelslistor genomförs kontinuerligt.
– Anhöriga är också en viktig informationskälla i tolkandet av patientens tillstånd. I fallet med demenssjuka är det ju en oerhört skör patientgrupp, som har svårt att uttrycka sig.
Yngve Gustavsson säger att det allt för ofta är symtombehandling, inte själva smärtorsaken, som sätts in inom äldrevården. Han efterlyser att Socialstyrelsen påminner vårdpersonal om hur plåstren bör användas och att metoden alltid ska kunna motiveras korrekt.
– Plåstren kommer många till godo och är de bästa preparaten för att lindra svårt lidande patienter. Men när de används felaktigt, som för vissa demenssjuka, kan det leda till en för tidig död. I de fallen kan det kallas för dödshjälp.