Personen i fråga heter Berit Gustafsson och det var också hon som nominerade henne till dagens solstråle. Att det känns roligt råder det inget tvivel om.
- Jag har ringt och skällt på henne för det här, säger hon skämtsamt.
När hon var ett år gammal flyttade Siv Törnhjelm och hennes föräldrar till området Vannala i Vingåker. I grannhuset bodde en tjej som var ett år äldre. De blev bra kompisar och lekte ihop. Några år senare blev det också en hel del turer till folkparkerna eftersom båda två tyckte om att dansa. I dag blir det inte så mycket dansande på grund av olika problem med kroppen men vänskapen är fortfarande stark.
- Vi har haft kontakt hela livet och vi har alltid kommit överens. Det har aldrig varit något bråk, säger Siv Törnhjelm.
Något som är minst lika starkt är kärleken till familjen. Hon har två barn som själva har fyra egna. Det första barnbarnsbarnet är på väg. Familjen brukar oftast ses hemma hos henne och hon ser alltid till att ha mat i skafferiet när de tittar förbi. Trots sina problem med benen och synen vill hon kunna hjälpa till.
- Om jag bara kan så ställer jag upp för alla, säger Siv Törnhjelm.
Engagemanget märks. På väggarna i hennes lägenhet hänger bilder på barn och barnbarn. På bordet ligger en liten present till en av dem. Empatin skiner också igenom i hennes yrkesval. I många år jobbade hon som sjuksköterska vid Kullbergska sjukhuset.
I dag väljer hon att hålla ett långsammare tempo och värderar en lugn och trygg vardag. Hon brukar sitta på balkongen och njuta av vädret men föredrar att sitta i skuggan. Hon är också med i Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, en förening för rörelsehindrade. Men om föreningen inte har något möte behöver hon inte bli uttråkad. Hon och Berit Gustafsson brukar se till att ringa varandra flera gånger om dagen.
- Det skulle inte gå utan henne. Vi behöver ha våra samtal varje dag, säger Siv Törnhjelm.