Senast var det två och ett halvt år sedan som han besökte Katrineholm, Janne Schaffer, som just den här lördagen också fyllde år och därför firades med pompa och ståt av Katrineholms symfoniorkester som bjudit in honom som gäst.
Musik var bara en av två huvudingredienser på konserten i Tallåsaulan. Janne Schaffer, som också hade sitt band med sig, bjöd lika mycket på sig själv och på berättelser från sitt liv.
– Det är roligt att vara ute och spela. Många minnen väcks. Och musik och möten, det är något väldigt speciellt, sa Janne Schaffer från scenen till den fullsatta aulan.
Publiken fick skratta gott åt roliga anekdoter från turnéer, historier om möten med fans, och följa Janne Schaffer längs minnenas allé för att ta del av barndomsminnen från hemmet i Blackeberg, där modern, som var pianolärarinna tillbringade förmiddagarna med att spela fantastiska stycken som uppvärmning inför dagens lektioner.
För Janne Schaffer blev det ingen pianokarriär, trots ett par tafatta försök. Däremot kom han igång med musiken efter att ha byggt en akustisk gitarr i träslöjden på gymnasiet.
Till mammans minne spelade han tillsammans med symfoniorkestern ett stycke som han döpt till Claire. Detta strax efter att han framfört bland annat de egenskrivna "Blunda och se" och "Norrland".
Men om det var en sak som präglade framträdandet, enligt Janne Schaffer själv, så var det minnet av Björn J:son Lindh, kollega sedan 1970-talet, som sorgligt gick bort för några år sedan.
– Hans ande vilar över den här konserten, sa Janne Schaffer strax innan han släppte loss Katrineholmsorkestern i Bananouverturen, där ovan nämnda kompositör fångat alla låtar av Electric Banana Band.
Den andra delen av konserten fortsatte att hylla Björn J:son Lindh, bland annat genom hans mest kända stycke, "Brusa högre lilla å" och med en stämningsfull avslutning via "Härifrån till evigheten".