Sedan 2013 är Sari Eriksson kommundirektör i Katrineholms kommun.
Gröna kulle är inte bara Katrineholms stadshus. Det är också Sari Erikssons arbetsplats sedan 2010 och de många mattklädda stegen upp till sitt arbetsrum nöter hon varje dag. Sedan 2013 har hon varit Katrineholms kommundirektör.
– Det är lång tid, men det är ett så fantastiskt uppdrag. Det är en förmån att få vara inblandad i stort sett i alla frågor som rör kommunen.
Men vem är personen bakom yrkesrollen? Den berättelsen tar sin början 1968, då Sari Eriksson såg dagens ljus i finska Uleåborg.
– Jag kom till Katrineholm med mina föräldrar när jag var två år. De var väldigt unga, mamma var 20 år och pappa 22 år och det var jobb på Ericsson och Pump separator som lockade dem hit.
De finska släktbanden har under årens lopp lösts upp.
– Jag har ingen kontakt med släkten i Finland. Jag har ju levt hela mitt liv här och mina två bröder är födda i Sverige, säger Sari Eriksson.
Uppväxten i Katrineholm minns Sari Eriksson med värme. Hon gick först på Nyhemsskolan och sedan väntade Duveholmsgymnasiet.
– Jag umgicks mycket med kompisar och provade många idrotter innan jag fastnade för handboll. Som tonåring fanns det mycket att göra. Det fanns tre uteställen i Katrineholm som hade disko och konserter i bland annat Östdals hage och på U-huset, minns hon.
Under gymnasieåren började Sari Eriksson jobba på Hembagarns konditori och efter studenten väntade flera års arbete i restaurangbranschen.
– Det är ett väldigt tungt jobb och obekväma arbetstider, men samtidigt träffar man så mycket människor.
Som 27-åring var det dags för ett lappkast i livet och vägen dit gick via Örebro universitet.
– Jag kände att jag ville göra något helt annat och var väldigt motiverad. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om siffror och utbildade mig till redovisningsekonom.
Efter utbildningen blev nästa livsledtråd en platsannons i Katrineholms-Kuriren.
– Jag såg att Södertälje kommun sökte två ekonomer till en kommundel. Jag sökte och fick jobbet och det var väldigt lärorikt som första ekonomjobb. Det var där jag insåg hur otroligt intressanta samhällsfrågor och kommunalt arbete är.
Två år senare började Sari Eriksson som förvaltningsekonom på socialförvaltningen i Flen, för att sedan avancera till ekonomichef.
– Uppdraget blev större och bredare och i en liten kommun får man göra så väldigt mycket mer. Det var många verksamheter att ansvara för och som ekonomichef är man i kontakt med de flesta kommunanställda. .
Trots studier och jobb på annan ort, har aldrig tanken förespeglat henne att lämna Katrineholm. Under studieåren och jobbåren i Södertälje och Flen pendlade hon.
Efter valet 2010 fick Sari Eriksson ett jobberbjudande från Katrineholms kommun om att bli ekonomichef och nappade på erbjudandet.
2013 tog hon ytterligare ett kliv uppåt på karriärstegen och blev Katrineholms kommundirektör. Med jobbet följer beredskap dygnet runt, det är inte ett uppdrag man checkar ut från när klockan slår fem.
– Jag måste vara tillgänglig om något akut inträffar, men det har blivit en vana att alltid ha telefonen med sig.
När folk kommer fram till Sari Eriksson ute på stan är det ömsom vin, ömsom vatten.
– Ofta vill folk berätta om hur det är runt om i kommunen, men får ju också mycket av "Kan inte du fixa det här?", men det funkar ju inte så. Jag är väldigt korrekt och det är viktigt för mig att det går rätt till.
Som kommundirektör är du kanske den kvinna i kommunen med mest makt. Vad tänker du om att vara en förebild?
– På något sätt måste man alltid föregå med gott exempel. Det man gör och säger måste alltid vara äkta. Först då blir det äkta. Min egen förebild är min mamma, som är en stark person som kunnat göra det mesta själv utan att vara beroende av andra. Självständigheten och viljan att klara mig själv har jag fått från henne.
Det har funnits stunder under yrkesåren när kommundirektörsansvaret och privatlivet hamnat på kollisionskurs.
– Saker och ting kan ju komma väldigt nära när man bor i kommunen och har den här rollen. Inte minst när det rör skolfrågor och man själv har barn.
Som exempel ger Sari Eriksson beslutet hade fattats om att lägga ner Sjöholms skola.
– Beslutet var helt rätt, men min dotter gick på Sjöholm och jag visste att familjen skulle påverkas. Självklart var det svårt att värja sig när det kom så nära, även om jag stod bakom beslutet. Det var jobbigt både hemma och bland grannarna och vänner som också hade barn på skolan.
I dag är Saris och maken Pers döttrar Wilma och Rebecka 18 och 32 år.
– Det är så långt emellan dem att jag brukar säga att jag har fått första barnet två gånger, säger Sari Eriksson och skrattar.
Dessutom har livets efterrätt serverats tidigt på silverfat, barnbarnen Elsa, tre år och Alice som är sju månader.
– Elsa är min bästis och vi har jätteroligt ihop. Vi leker otroligt mycket tillsammans och på sportlovet var vi på Busfabriken och åkte läskiga rutschbanor. Det gäller att inte visa hur rädd man är.
Dottern Wilmas häst, 13-årige valacken Oliver, har en trogen stalldräng i Sari Eriksson
– Han är jättesnäll, men det är en stor kille. Jag är egentligen livrädd för hästar, men är gärna i stallet och mockar och fyller hö. Det är en stor kontrast från mitt vanliga jobb. Det finns ett tydligt start och stopp på det som ska göras och det finns en tjusning i det.
När får du bara vara Sari?
– När jag är med mitt barnbarn Elsa går det inte att fokusera på något annat. Då är det vi, då leker vi. Jag är ofta bara Sari. När jag är ute och promenerar eller ligger i solen och lyssnar på samhällspoddar.
Att få livet vid sidan av jobbet att fungera, trots ansvaret, ser hon inte som ett problem.
– Jag tycker jag får till det på ett bra sätt, jag har inga problem att ringa, mejla eller jobba på hemmaplan oavsett om det är kväll eller helg. Familjen är så van vid det, det är min äldsta dotter som ifrågasatt det mest under åren. "Det ringer ju alltid när vi ska göra något, måste du jobba nu?".
Hur tillbringar du din lediga tid?
– Jag umgås mycket med familj och vänner, gillar att resa och tycker det är roligt att bjuda hem folk på mat. Min egen favoriträtt är grillad korv, jag behöver bara senap till så är jag nöjd. Det är enkelt och fantastiskt gott, men tyvärr är det inget som resten av familjen tycker om.