För ett år sedan var läget spänt i kommunerna runt om i landet. På höstkanten anlände rekordmånga människor till Sverige, Migrationsverket hade svårt att ordna fram tillräckligt med boenden till de asylsökande, som i vissa fall tvingas sova under bar himmel. I Katrineholm pågick ett förberedande arbete, som handlade om scenarier.
– Vi diskuterade till exempel möjligheten att ett stort antal människor plötsligt kunde kliva av tåget i Katrineholm, och hur vi då skulle agera. Det hände faktiskt att vi fick ett larm från Göteborg om att det skulle gå ett tåg förbi Katrineholm med 300 flyktingar ombord, men de klev aldrig av här, säger kommunens säkerhetschef Peter Henriksson.
Redan under sensommaren 2015 bildades en arbetsgrupp för flyktingmottagande. Där ingick chefer från kommunens samtliga förvaltningar, blåljuspersonal, och där återfanns Peter Henriksson i en ledande roll.
– Jag minns att det var rörigt i början, eftersom det inte fanns några klara riktlinjer nationellt om vad som var kommunernas ansvar. Vi gjorde så gott vi kunde, tittade på rådande lagstiftning, inventerade bostadsläget och hade täta möten.
Peter Henriksson, som också deltog i kommunens operativa krisledningsgrupp, säger att han tycker att den ansträngda situationen som uppstod i samband med flyktingtillströmningen berodde på de nationella myndigheternas brister och en icke-fungerande lagstiftning.
– Det var rent ut sagt bedrövligt. Ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket, Länsstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap var oklar och deras mandat var flytande. Till exempel med frågan om åldersbestämning på ensamkommande barn. Någon hade behövt sätta ned foten, för hela systemet riskerade att kollapsa.
På högsta politiska nivå i kommunen hölls återkommande krismöten under hösten 2015. Göran Dahlström (S), kommunstyrelsens ordförande, ser tillbaka på en svårhanterad tid.
– Det fanns ingen beredskap för att något sådant som flyktingkrisen skulle kunna inträffa, inte någonstans.
Göran Dalström (S) kallar händelseförloppet ifjol för en anspänning för samhället. Begreppet kris vill han förbehålla de människor som tvingades på flykt. Men när allt fler av dessa människor anlände till Sverige under förra hösten fanns det inga akutboenden i kommunen att tillgå. Där och då diskuterades idrottshallar som ett möjligt boendealternativ. Men istället kom mottagandet i Katrineholm att mestadels handla om ensamkommande barn.
– På grund av den anstormningen behövde socialnämnden tillföras mer resurser.
Den ekonomiska situationen lindrades sedan med de 23 miljoner kronor i engångsbelopp som staten fördelade till Katrineholm i december och som lades i den egna integrationsfonden, vilket bland annat kommit socialnämnden till del.
– Under fler år har vi gjort ett stort jobb med flyktingmottagandet. Men i dag finns inte tillräckligt med bostäder för att klara av en liknande situation. Vi behöver ett andrum.