Här är frågorna vi ställde till dem:
1. Har du gått i skolan?
2. Vad vill du jobba med?
3. Kan du gifta dig med vem du vill?
4. Vem bestämmer i din familj?
5. Finns det något du är rädd för som kvinna?
6. Blir kvinnor och män behandlade på samma sätt?
Ines Nadoeva, Ryssland
1. – Jag gick nio år i grundskolan i Ryssland, och studerade ett år till sjuksköterska.
2. – Min dröm är att öppna en blomsterbutik. Min mamma jobbade som florist i Ryssland och jag brukade hjälpa henne.
3. – Ryssar kan, men jag är yazidier och vi ska gifta oss med yazidier. För mig är det inte fel, om alla gifte sig med ryssar skulle vår nationalitet försvinna. Det är föräldrarna som bestämmer.
4. – Min man bestämmer. Jag har också åsikter, men ibland är det svårt och då är det bättre att han bestämmer. Jag litar på honom.
5. – Människors kallsinnighet skrämmer mig. När kriget kommer är det kvinnor och barn som drabbas hårdast. Alla vet om situationen, men det är ingen som hjälper kvinnorna och barnen.
6. – Nej, det är skillnad, män är starkare. Jag lär min son att han ska hjälpa sina systrar. Kvinnor behöver hjälp av en stark man.
Khalisa Ahmad, Syrien
1. – Ja, jag har gått gymnasiet. Sedan gifte jag mig och kom till Sverige.
2. – Jag vill bli lärare, förskollärare. Jag tycker om att leka med barn. Jag jobbade inget i mitt tidigare hemland.
3. – Ja, jag kan gifta mig med vem jag vill.
4. – Vi bestämmer tillsammans, jag och min man. Vi diskuterar oss fram till det som blir bäst.
5. – Nej, jag är inte rädd för något.
6. – Nej, i Syrien är det annorlunda. Lagen säger en sak, verkligheten en annan. Här är läget mycket bättre för kvinnor. Där kan barnen exempelvis inte få kvinnans namn, bara pappans namn. I Syrien finns det också en hel del diktatur, särskilt för kurder. Kurder får exempelvis inte id-kort. Därför kan de inte studera på universitetet, inte jobba. Där ska man bara vara tyst.
Anna Leśniewska, Polen
1. – Jag studerade 15 år i Polen. När jag fick barn hade jag två års studier kvar för att bli läkare, men då slutade jag min utbildning.
2. – Jag skulle vilja jobba som barnläkare. Men just nu vill jag bara ha ett fast jobb, kanske på något kontor.
3. – I Polen får man gifta sig med vem man vill. Våra kulturer är lika varandra, i Sverige och Polen. Jag och min man gifte oss för att vi älskar varandra.
4. – Vi bestämmer allt tillsammans i vår familj, vi diskuterar och kommer fram till beslut tillsammans.
5. – Jag är rädd för att jag inte ska få ett jobb, men jag tror inte att det är någon skillnad mellan män och kvinnor. Jag är feminist, därför tänker jag att jag inte behöver vara rädd.
6. – Jag kan inte komma på någon skillnad mellan hur män och kvinnor blir behandlade i Sverige eller Polen.
Lilliane Freeland, USA
1. – Jag har en bachelor från San Francisco state university. Jag pluggade till dietist.
2. – Jag vill jobba som dietist eller revisor. Jag har jobbat som revisor på en privat grundskola i San Francisco.
3. – Ja, jag kan gifta mig med vem jag vill. Personligen skulle jag prata med föräldrar och släktingar och höra vad de tycker. Men jag har sista ordet.
4. – Jag och min man bestämmer tillsammans. Vi pratar och diskuterar.
5. – Jag är rädd för missbruk av makt, och girighet, och också för våld.
6. – Nej, tyvärr är det inte så. Jag tror kvinnor behöver vara mer enade kring att värdera oss själva så att män i sin tur kan respektera och värdera oss mer. På så sätt kan vi arbeta för att respektera varandras åsikter och för att finna lösningen. Jag tror det kan vara ett sätt som gör att vi kan ha fred. Jag tycker det är bra att vi alla kvinnor pratar om och diskuterar sådana här frågor.
Mayet Barangan, Filippinerna
1. – Ja, jag gick i skolan i Filippinerna, på universitet.
2. – Jag är grundskolelärare, men har inte arbetat som det för jag har en liten firma som säljer kläder, skor och accessoarer. Om jag väljer att fortsätta med skolan vill jag bli förskollärare.
3. – Ja, jag kan gifta mig med vem jag vill. I dag har jag en sambo. Han är svensk.
4. – Vi bestämmer båda.
5. – Förut, innan jag var med honom, var jag rädd att han skulle slå mig.Men nej, han är snäll. Han är rädd om relationen.
6. – Ja, jag tror det. Man måste behandla varandra med respekt, förstå varandra. Om inte, kan det bli konflikter. Sådant kan jag känna mig rädd för.
Melinda Becsei, Serbien
1. – Jag har gått i grundskolan och fyra år på gymnasiet. Och så är jag utbildad kemiteknolog.
2. – Jag planerar att jobba med kemiteknologi även i framtiden men jag måste studera jättemycket för att kunna göra det i Sverige.
3. – I Serbien jobbade jag ett år som kemiteknolog. Innan det jobbade jag tio år i livsmedelsbranschen, bland annat i mataffär.
4. – Ja, jag bestämmer själv vem jag vill gifta mig med. Min man och jag bestämmer tillsammans, om barn och pengar och sådant.
5. – Våld, att bli utsatt för överfallsvåld utomhus.
6. – Ja. Det kanske finns lite skillnader. Om en ung kvinna och en man ansöker om samma jobb så får mannen jobbet till hundra procent. Han kommer till jobbat varje dag medan kvinna kanske blir gravid och måste stanna hemma.
Qui Phan, Vietnam
1. – Ja, visst har jag gått i skola, grundskola nio år.
2. – Jag vill jobba som undersköterska eller sjuksköterska. I Vietnam jobbade jag i en skofabrik i ungefär ett år. Efter det jobbade jag på resebyrå. Sedan har jag hjälpt min familj att köpa och sälja skaldjur.
3. – Ja, om jag vill gifta mig kan jag gifta mig med vem jag vill.
4. – Min mamma och min pappa. Min mamma bestämmer ofta, men om det är något viktigt pratar de och diskuterar och bestämmer tillsammans.
5. – I Vietnam var jag rädd för att bli orättvist behandlad för att jag är kvinna. Alla är inte så, men i Vietnam är män viktigare än kvinnor. I Sverige är jag rädd för att inte ha någon inkomst, inte jobba.
6. – I Vietnam ska kvinnor och män bli behandlade på samma sätt, men män är viktigare än kvinnor. Både män och kvinnor jobbar, men när de kommer hem gör mannen ingenting, men kvinnorna ska laga mat, städa och ta hand om barn. Mannen sitter och väntar på mat. Alla är inte så, men de flesta.
Niskriti Halder, Bangladesh
1. – Jag gick i grundskola och gymnasium i elva år, och sedan studerade jag i fem år för att bli läkare.
2. – Jag jobbade ett år som läkare på ett universitetssjukhus i Bangladesh, och jag vill fortsätta jobba som läkare i Sverige. Men jag måste lära mig språket och göra ett test för att få en svensk läkarlegitimation.
3. – Jag fick gifta mig med vem jag vill, men det är lite olika. Först bestämde jag själv sen frågade jag mina föräldrar.
4. – Vi delar våra åsikter med varandra och bestämmer tillsammans, jag och min man.
5. – I mitt hemland är det inte lika säkert som i Sverige. Där kan inte kvinnor gå ut ensamma på kvällen, det är för osäkert. Men här i Sverige är jag inte rädd för någonting, det är mycket säkert här.
6. – I familjen tycker jag att vi behandlar varandra lika, men ute i samhället kan det vara lite olika.
Kibra Tekle, Eritrea
1. – Jag studerade totalt 16 år i Eritrea, fyra år ekonomi på college.
2. – Jag jobbade i tre år som mattelärare i Eritrea, och ett år som ekonomiassistent. Jag gör praktik som mattelärare här i Sverige nu, och jag skulle vilja jobba som modersmålslärare också. Min dröm är att jobba med ekonomi i framtiden.
3. – Förr var det föräldrarna i Eritrea som bestämde vem man skulle gifta sig med, men det har blivit mycket bättre. Nu får man välja själv.
4. – Jag bestämmer allting hemma, i Eritrea är det männen som bestämmer.
5. – Nej, inte nu längre. Förr hade kvinnorna det sämre, man fick inte studera på samma sätt och så vidare, men det har blivit mycket bättre.
6. – Nej, inte nu för tiden, det tycker jag inte.
Ayan Adan Bile, Somalia
1. – Ja, jag har gått gymnasiet och ett år på universitet. Jag läste ekonomi.
2. – Jag har många drömmar. Jag tycker om att hjälpa äldre. I Somalia jobbade jag främst i affär.
3. – Ja, jag bestämmer själv. Men mina föräldrar måste godkänna honom.
4. – Min pappa. Jag ville gifta mig 1995 men då sa min pappa nej, att jag var för ung. Han ville att jag skulle studera. Min mamma ville däremot att jag skulle gifta mig, så den gången fick mamma bestämma.
5. – Bara hundar. I Somalia äter hundar människor.
6. – Det finns inga så många möjligheter i Somalia. Varken när det gäller utbildning eller arbete. Här har barnen också många fler möjligheter.