Rolf Wiberg hade ingen kista på sin begravning. Och urndekorationen var skänkt från Alla tiders blommor i Nävertorp.
– Varför i helsike sitter en socialsekreterare och ger honom en fattigmansbegravning och sedan får Allmänna arvsfonden över 700 000 kronor för hans lägenhet? ifrågasätter Lars Sjölin.
– Det är verkligen att trampa i klaveret. Jag kräver inte trumpeter och guldkista, men det var Rolfs pengar, inte arvsfondens, fortsätter han.
Rolf Wiberg var stamkund i makarna Sjölins tobaksaffär på Vingåkersvägen. Eftersom Rolf inte hade familj eller andra släktingar bestämde sig Lars och Jenny Sjölin att följa honom till sista vilan. Familjen samlade bland annat in pengar till blommor till begravningen.
– Han var ensam när han dog, men han ska inte behöva begravas ensam, sa Jenny Sjölin då.
Begravningen beställdes av social- och omsorgsförvaltningen i Katrineholm.
Enligt Lisa Hasselberg, enhetschef på förvaltningen, kan de bevilja 28 649 kronor i ekonomiskt bistånd till en begravning. Det motsvarar ett halvt prisbasbelopp.
–För den summan finns det utrymme att få det som de allra flesta vill ha, säger Lisa Hasselberg.
I slutet av mars begravdes Rolf Wiberg i Skogskapellet. Efter akten i kapellet jordfästes han hos sin mamma på gamla kyrkogården.
Strax därefter tog Allmänna arvsfonden över Rolf Wibergs dödsbo. Arvsfonden har i sin tur utsett en god man som ska avveckla dödsboet. I det ingår att sälja Rolfs bostadsrätt.
Så är nu gjort. Bostaden såldes, efter budgivning, för drygt 700 000 kronor. Pengarna från försäljningen går till Allmänna arvsfonden.
Lars Sjölin suckar. Han ger några exempel på vad han tycker att man hade kunnat lägga pengar från Rolfs bostadsrätt på.
– Rolf fick en minimal dödsannons. Det var heller ingen solist beställd, utan begravningsbyrån bjöd på det inslaget. Gästerna bjöds heller inte på någon förtäring efteråt. Jag hade gärna sett några kransar med texten "Vila i frid" och levande musik. Han hade pengar så att han hade kunnat få det lilla extra, säger Lars Sjölin.
Rolf Wiberg vilar på gamla kyrkogården, ett stenkast från Sjölins tobak, där han var stamkund.
Borde inte social- och omsorgsförvaltningen lägga pengarna från en bostadsrätt på begravningen i stället för att lämna över den till allmänna arvsfonden?
– Det bör man och man lägger pengar från dödsboets tillgångar på begravningen och andra utgifter som inte kan vänta. Man kanske också behöver lägga pengar på att bevara värden i dödsboet, så att exempelvis ett hus inte ska förfalla, säger Lisa Hasselberg och fortsätter:
– Man bör kanske inte använda alla pengar till begravningen bara för att de finns.
När socialförvaltningen inte vet hur en person vill ha sin begravning försöker man att titta på hur personen levde eller om det finns andra tecken på hur man hade velat ha det.
– Det är inte alla människor som vill ha en extravagant begravning heller, säger Lisa Hasselberg.
Allmänna arvsfonden har bekostat inskriptionen på gravstenen samt gravskötsel för de kommande 25 åren.
Lars Sjölin tänder ett ljus hos sin stamkund Rolf Wiberg.
Men Lars Sjölin är inte nöjd.
– Även om det här är rättfärdigat så tycker jag att hela systemet är fel, säger han.
Rolf fick en enklare begravning av social- och omsorgsförvaltningen, medan Allmänna arvsfonden får Rolf Wibergs bostadsrätt och pengarna efter försäljningen av den. Skulle man önska att systemet fungerade på ett annat sätt?
– Det är inte riktigt vår sak att uttala oss om hur systemet fungerar. Jag kan bara konstatera att vi på Allmänna arvsfonden har våra arvlåtares vilja i främsta rummet när vi avvecklar dödsbon som tillfallit arvsfonden, säger Mathias Westrell, chef på arvsenheten på Kammarkollegiet.