Polisens arrestlokal låg i SJ:s rökiga lokstall

Hösten 1984 kunde man i såväl lokal- som rikstäckande press, få erfara att Katrineholms polisdistrikt efter mångårigt kämpande äntligen fått ett nytt polishus. 

Det stora tegelhuset vid Djulögatan, skulle även bli hemvist för Åklagarmyndigheten och betingade det för tiden tämligen höga priset av 30 miljoner kronor.

Just det faktum att åklagare och polis skulle ligga i samma hus och dessutom ha samma reception, var något dåvarande chefsåklagaren Hans Thorsson var mindre nöjd med. Risken för en sammanblandning av de båda var alltför hög menade han. 

Hur det blev med den saken är för mig okänt, men så vitt jag kan förstå lever de båda samboliv än idag. 

En viss turbulens rådde kring huset under det första decenniet, då det visade sig att personal som skulle arbeta där blev sjuka. Mina kunskaper i byggbranschen räcker inte till för att förklara vad som var fel, men jag minns att man tvingades ställa upp baracker på innergården, där de känsligaste poliserna kunde arbeta och behålla hälsan - samtidigt.

I dag 37 år efter invigningen används huset fortfarande för sitt syfte, vilket tyder på att problemet med det “sjuka huset” gick att lösa.

Polisväsendet i våra trakter har dock i gamla tider varit betydligt mer spartanskt, än vad som nu är fallet. Det ursprungliga polisdistriktet bestod av Oppunda och Villåttringe härader, med Katrineholm respektive Flen som huvudorter. I början av 1870-talet var Katrineholm en förvisso växande, men ännu liten tätort i Stora Malms kommun. Polistjänsten i kommunen uppehölls av en fjärdingsman boende vid hemmanet Jättorp utanför Katrineholm. 1872 beslöt kommunalstämman i Stora Malm att tillskriva Konungen befattningshavare om att få anställa en extra landsfiskal, att tjänstgöra vid speciellt publika arrangemang i Katrineholm och vid Stensjö.

Först fyra år senare, 1876 förordnades två polisuppsyningsmän att tjänstgöra vid Katrineholms respektive Flens stationssamhällen. 

1880 fick Katrineholm sin första heltidsanställda polisman, den 46-årige Carl Filip Nestor. Han lär ha varit en mycket populär person i samhället. Om detta vittnar inte minst begravningståget efter hans död 1898. I detta deltog mer än 400 personer – i ett samhälle med drygt 2 000 innevånare.

1902 anställdes två polismän, varav den ena tjänstgjorde som dagpolis och den andra som nattvaktspolis.

Polisens första lokal i Katrineholm fanns i anslutning till ett uthus tillhörande tingshuset och för att få en arrestlokal hyrde man in sig i SJ:s lokstall. Där lär ha varit såväl kallt som rökigt av ångloken, så att hamna där var nog inget som kunde eftersträvas. En gång var det till och med nära att en person, omhändertagen för fylleri kvävdes av röken.

Den första polisstationen värd namnet kom till 1907 och var beläget på adressen Magasinsgatan 5 (nu Drottninggatan 5). Där samsades polis, brandförsvar samt en del kommunal verksamhet under en rad år. Huset, som för övrigt finns kvar än i dag, blev så småningom för litet, då staden växte och man fick söka nya lösningar för verksamheterna. Polisen hade under lång tid lokaler i såväl Nämndhuset vid Vasavägen som i AVA-Huset vid Trädgårdsgatan. Arrangemanget med att “bo” på två ställen var en nödlösning och långt ifrån optimalt, så det nya “hemmet” var efterlängtat. Så firade man också invigningen i dagarna tre hösten 1984.