Lärare och elever vid skolhuset på Djulögatan 20. År 1923 startade Gotthard Sjölin sin tobaks- och pappershandel i byggnaden. Affären lever kvar på ungefär samma plats, men i nya lokaliteter.
Upphovsman till skolan var smålänningen Oscar Johansson, som efter misslyckade försök att driva skola på hemmaplan kom till Katrineholm 1905. Det sägs att han efter konkurs var på flykt från sina fordringsägare. Ändå lyckades han redan hösten 1905 starta skolverksamhet i det Katrineholm som på den tiden endast hade några tusen innevånare. De första lokalerna fick han hyra på Fredsgatan 9, som på den tiden ägdes av mejeristen Venäll. Det dröjde dock inte förrän man i lokaltidningen kunde läsa att det av L P Larsson uppförda huset på Djulögatan 20 nu skulle övertas av Johansson som skolhus.
Både skolan och Johansson personligen gick i konkurs redan 1908 och Oscar Johansson lämnade orten och kom så småningom att starta en ny skola i Hälsingland. Skolan i Katrineholm drevs vidare i bolagsform och 1910 hade den nästan 500 elever. Skolhuset på Djulögatan växtes ur och 1914 började man, med första världskriget flåsande i nacken, uppföra en ny stor byggnad vid Drottninggatan. Den stod färdig att tas i bruk inför vårterminens start 1916. 1918 hade skolan mellan 1 100 och 1 200 elever från i första hand hela Sverige, men även några från våra nordiska grannländer. Det är säkert flera framgångsrika profiler, som förberett sitt yrkesliv vid Katrineholms praktiska skolor, som det hette tidigare, men den mest kände torde nog ändå vara författaren Vilhelm Moberg, som 1918 studerade där. I romanen “Soldat med brutet gevär” beskriver han sitt alter ego Valter Sträng som en opraktisk elev i en praktisk skola. De betygsuppgifter som finns bevarade ger dock besked om att Mobergs studieresultat var lysande. Han avbröt dock studierna efter att ha varit svårt ansatt av pandemin spanska sjukan.
Även om vårt land klarade sig undan första världskriget med blotta förskräckelsen, var livsmedelssituationen bekymmersam, så även i Katrineholm. I människans gener verkar sitta inrotat att vid svårigheter till varje pris utse en syndabock. I Katrineholm 1917 var syndabockarna de “utsocknes” eleverna vid Praktiska skolorna. Man ansåg att dessa åt upp de livsmedel som annars var ämnade till innevånarna.
Efter samling på torget marscherade ett stort antal ortsbor, företrädesvis kvinnor, Drottninggatan ner till skolhuset på nummer 18. Med sig bar de en stor banderoll med texten “BRÖD våra små hungrar”. Rektorn vid skolan Wilhelm Mannegard tog emot demonstranterna och förklarade att ingenting skulle bli bättre av att skolan fick stänga och att det inte heller skulle ske. Om det berodde på rektorns diplomatiska handlag eller katrineholmarnas något sävliga temperament ska vi här låta vara osagt, men efter en stund återvände folkmassan till torget, där demonstrationen upplöstes. Liknande aktioner förekom på flera platser i landet, tyvärr inte alltid med samma fredliga utgång.
Under 1920-talet brottades man med stora ekonomiska svårigheter, men räddades av lån och uppoffringar från personalen, som under en period avstod 30 procent av sin lön.
Skolan, som så småningom blev Katrineholms tekniska skola lades ned i och med vårterminen 2001 – i ljust minne och saknad av många.